Trash Flavored Trash

Som jag nog nämnt så har The Mars Volta skaffat en ny trummis till det kommande albumet vid namn Thomas Pridgen. Jag hittade nyss ett klipp med honom and he sounds pretty damn good to me

Såg en skräckfilm på 2an ikväll. Eller det var ju egentligen ingen skräckfilm men dokumentären Jesus Camp var som en skräckfilm för mig.
Jesus Camp är som sagt en dokumentär som handlar om ett kristet sommarläger i USA för barn och då är det inget halvmesigt svenskt komfa-läger utan ett läger drivet av läskiga överkristna typer. Jag blir både förbannad och ledsen när jag ser hur barnen (runt 7-12 år) blir hjärntvättade av dom som leder lägret. Samtidigt är det väldigt intressant å se hur sjuk reiligion kan vara.
Personerna bakom filmen har sagt att dom bara ville ge en objektiv bild av lägret så det finns ingen speciell frågeställning eller Science-vs-religion-kinda-thing i dokumentären, förutom en radiopratare som klipps in nu å då och som är emot syftet med lägret (på slutet har dom en intervju med radioprataren och campleadern), men the creepynes på lägret gör den intressant nog.
Jag har inget speciellt mot kristendom eller "vanliga" kristna egentligen men jag kan säga att jag aldrig kännt mig mer nöjd över att vara ateist som när jag såg denna dokumentär.


P.S. WWJD står för What Would Jesus Do å man kan ju undra vad han skulle tycka om ett sådant här läger i hans ära

Något konstigt hände i natt när jag sov; Jag sträckte vaden. Hur fan går det till som? jäkligt läskigt var det iaf.

yea well whatever nevermind som kurt cobain brukade säga. så jävla onödigt å gå ut egentligen men men gjort e gjort nu sitter jag här å lyyssnar på super mario bros 2 level 1 å de funkar ju... b'ttre än ett maxmål...nja men ett mamål måste man ju åka dit å hmätma so fuick it

fuck fuck fuck fuck fujck, de man vill ska vara här va inte här vilket jag visste så de va inte särskilt skoj men whatever, fuck it

Ja som jag nämnde tidigare så vart de två biobesök på två dagar. Först på torsdag:

Harry Potter och Fenixorden
Tyckte att den femte filmen i HP-serien var helt ok men verkligen inget mer. Steven Kloves (stavning?) som skrev manus till dom fyra första är i denna film utbytt och det märks. Längsta boken blev kortaste filmen, det säger det mesta. Nästan allt som inte har direkt med själva huvudhandlingen i Fenixorden är borttagna eller nerkortade. Det är bara Harry vs Voldemort som gäller här. Dom kommer till skolan, Umbridge gör livet surt för eleverna, Harry tränar eleverna i smyg, slutfight mot Voldemort å co. That's it. Pga detta så kändes filmen bara som en transport sträcka till dom två sista filmerna. Som tur är så kommer Steven tillbaka å skriver manus till film nummer 6, förhoppningsvis blir den bättre. En maffig sista halvtimme gjorde dock att Fenixorden är bättre än 1an och 2an men den är sämre än 3an och 4an.

6/10

Och igår såg jag:

Theee Siiiimpsoooons..... Movie
Åh herregud vad rolig den var. Började med ett hillarious avsnitt av Itchy & Scratchy för att sedan bara fortsätta. Som Expressen skrev; ett längre och lyxigare avsnitt av Simpsons, och visst det är precis som serien (förutom att dom får visa Bart naken) inga konstigheter inga nya försök att förnya serien Simpsons eller nåt sånt. En del har klagat på detta men inte jag, jag ville se The Simpsons och jag fick se The Simpsons. Och till dom som tror att filmen inte är nå bra bara för att dom tycker att senaste säsongerna varit dåliga får tänka om. Till The Simpsons Movie har dom allra bästa manusförfattarna från serien samlats; John Swartzwalder, Jon Vitti, Mike Scully, Mike Reiss, David Mirkin, Al Jean m fl plus att David Silverman regisserar vilket gör att filmen påminner om Simpsons guldera (ungefär mellan säsong 3 och 8) bara att det är i en lyxigare förpackning.
Handlingen då, ja som i vilket avsnitt av Simpsons som helst börjar det med nånting och slutar med nåt helt annat. I filmen så skaffar sig Homer en gris (Först kallad Spider-pig) vilket gör att Bart känner sig rejected och söker sig till Flanders. När Homer ska göra sig av med grisens avfall så dumpar han det i sjön (just efter Springfield fått ordning på sin katastrofala miljö) detta gör att dom får EPA (miljöskyddsverket) och president Arnold Schwarzenegger efter sig, beslutet "tas" att Springfield ska isoleras i en stor kupa. Ortsbefolkningen blir vansinniga på Homer som lyckas fly ut ur kupan med sin familj. Dom tar sig till Alaska för att starta ett nytt liv men när ett nytt beslut tas som innebär att Springfield ska sprängas i luften så lämnar familjen Homer för att försöka rädda sin gamla stad. Ensam så inser Homer att för att rädda sig själv å sin familj så måste han rädda staden som hatar honom.
Jag tycker att huvudstoryn med Homer funkar utmärkt och tillsammans med sidstorys om Lisa och hennes irländska nyfunna kärlek, Barts "konvertering" till Flanders och Springfield vs EPA så blir det super. Men det vikitgaste är ju att den är rolig, och rolig är den. Så många underbara skämt så jag kan inte plocka ut mina favoriter efter att bara sett den en gång. A joke a minute skrev nån recensent och det stämmer verkligen. Enda invändningen jag har är att det var för lite bi-figurer med i handlingen. Väldigt lite Mr Burns, Principal Skinner, Krusty mfl tyvär.

Som Simpsons fantast kan jag bara ge den 10/10

P.S. varför, VARFÖR måste biobesökare springa ut som om dom tror att det kommer giftig gas in i salongen så fort eftertexterna börjar rulla? Hälften missade Mr. Burns och Smithers snack efteråt och jag tror vi var 10-15 stycken som såg familjen Simpsons snack (inklusive Maggie's nästförsta ord) på slutet.

Gud va härligt med ett ordentligt spöregn. Det hade precis börjat ösa ner när jag skulle gå från ica hem till mig för lite lunch och även om det bara är typ 100 meter hem till mig så var det oh så skönt att promenera lite i regnet, god I love rain, feels so refreshing.
Och vad är en bättre sommar-regn-syssla än att gå på bio? därför blir de bio både ikväll (Harry P) och imorgon (The Simpsons) men mer om det senare

Inte så mycket nyeheter om The Mars Volta's kommande fjärde album förutom att det bara är kanske lite drygt en månad tills den släpps vilket känns underbart även om man inte hunnit blivit alltför exhalterad än. Jag är dock säker på att den liksom alla TMV-album kommer blow my mind.
Just det så här kommer omslaget se ut (tror jag iaf, bara sett bilden på ett ställe)

Laddade hem konserten från stockholm för någon dag sen och fy satan vad bra det var. Jag sa tidigare att det var bästa gången jag sett dom men det var mycket bättre än så. Dom låter sannslöst tighta vilket hördes redan där och då. Nåt man inte hörde, eller inte tänkte på, när man va där var James röst och den var jag orolig för framförallt efter man hade hört Spanien-konserten från tidigare i sommar. Men jag blir väldigt positivt övveraskad när jag lyssnar på stockholms-spelningen, rösten håller i stort sett hela vägen. Visst det hörs att hans hals är rätt risig men rösten spricker väldigt sällan och han sätter t ex Ride The Lightning som haft stora problem med tidigare.
Det var en magisk kväll och det är kul att kunna uppleva den igen, nu gäller det bara att dom gör klart sitt album snart.

Jag har lite svårt att bestämma mig om jag ska klippa mig eller inte. Senast jag klippte mig på riktigt var efter Metallica. I Tallinn vilket innebär nästan exakt ett år sedan. Jag trivs rätt bra med mitt hår som det är nu så man kan rocka loss lite men vissa dagar känner man nästan för att bara raka bort alltihop (något sådant kommer aldrig hända dock). Tanken var att åtminstone hålla på klippningen till efter Metallica. Nu är det ju efter Metallica men som sagt så har jag svårt att bestämma. So let's make this blogg somewhat interactive, ni som läser får nämligen avgöra mitt hårs öde. Jag lägger upp en bild från sensommarn/hösten i fjol (mycket kortare än så där blir det nog inte) och en från idag (taskig mobilkamera och taskigt ljus men men) så får ni rösta på vad som är bäst så får vi se vad det blir för resultat. (OBS jag är lite berusad på vänstra kortet, det är inte så att jag är misserabel när jag har långt hår och glad med kort hår)

Ja det måste ju såklart bli:

Metallica - ...And Justice For All

runner ups

Mastodon - Sleeping Giant
Inme - Faster the Chase
Metallica - Ride the Lightning
Turtles - Happy Together

Säsong 4 av den underbara serien Entourage har dragit igång för några veckor sedan och den går på Söndagar i USA vilket innebär att man kan se det på Måndagar. Jag har nyss sett avsnitt 4x05 som gick igår och det fortsätter lika starkt som tidigare episoder av säsong 4 (ja som hela serien egentligen). I detta avsnitt, kallat Dream Team, så växer ovänskapen mellan Vince's Manager, E, och regissören till hans senaste film, Billy, allt större samtidigt som dom letar nästa projekt efter Medellin. Samtidigt så försöker Johnny Drama få ett läkarintyg för att komma in på ett lagligt marijuana-ställe för att kunna köpa en speciell keps som ska göra att han ser yngre ut. Ännu ett hillarious avsnitt i en hillarious serie. Plus att dom avslutade med en Cold War Kids-låt, coolt.

Jahaja. Personalfest vart det. Mamma mia stog för mat å öl. 1 liter gratis s'ger man ju sällan nej till. Några shotar på plattan sen på kvällen vart dock för mycket för min kompis som var den enda kvar från personalfesten tillsammans med mig. Detta gjorde att jag nyktrade till en del även fast jag var duktigt full å dålig men man fick ju lov å vara vettig å så eller nåt. det var iaf en av dom bättre kvällarna i mitt liv, and that's all that matters, right?

Sista delen om min sthlm/metallica-resa

På natten efter Metallica var man ju duktigt hungrig efter att ha ätit en stor macka och en lite cheeseburgare under hela torsdagen plus att man var rätt fysiskt aktiv under samma dag. Jag och Johan gick, med en sannslös verk i fötterna (mina utslitna häldynor bör egentligen inte utsättas för sånt här), längs Kungsgatan mot city för att hitta nånstans att äta men alla McD och andra ställen var överfulla. Till slut tog vi en taxi till Gamla stan och tänkte att man kunde äta nåt på den seven eleven affär vi besökte tidigare på morgonen. Vi vart aningens less när vi upptäckte att det var stängt. Till slut hittade vi iaf ett korvstånd utanför Medusa Rock Bar (måste undersöka det stället nästa gång jag är i Stockholm) och köpte varsin Chorizo och jag lovar att det är den godaste korv jag någonsin ätit. Till och med fotvärken försvann för en stund (jag sa det till Johan då och lustigt nog kände han samma sak). Nån fest var aldrig att tänka på efter att ha stått å fightats framme vid staketet med armbågar (fick en armbåge stenhårt i huvudet i början av konserten så jag hade huvudvärk första halvan, vilket jag inte tänkte på altför mycket), skalliga stora typer (väldigt få där jag stod med långt hårdrocks-hår) och mobil-filmande idiotiska tjejer (det var bara en men hon var riktigt jobbig och fattade ingenting om vad som pågick typ). Istället vart det hem å sova på vandrarhemmet.
På fredagen fick man sig en mycket välbehövlig dusch innan man behövde dra sig från vandrarhemmet. Med tanke på att jag fortfarande hade ont i fötterna och verk i överkroppen smög sig på plus en fet blåning på bröstkorgen från staketet (Johan hade liknande "problem") så kände ingen av oss så mycket att gå på stan. Vi tog oss först från Gamla Stan å satt oss å vilade i Rosenbadparken (tror jag den hette) tills det började regna, då tog vi oss mot drottninggatan för att gå mot Cityterminalen. Jag hörde att dom spelade Blackened på Bengans skivaffär så vi tog en sväng in dit och jag köpte American Psycho. Efter det gick vi på McDonalds för att sedan sätta oss på City Terminalen och vänta i ett gäng timmar till bussen. Kortspel tog en del av tiden bl a "Hockey" (Modo vann mot Färjestad med 3-0 i matcher).
När vi satt och väntade som allra mest kom två fjortisar och satt sig i närheten och började kolla sitt smink:

Fjortis 1: Meh, alltså jag ser ju helt gul ut! Ser jag gul ut?
Fjortis 2: Nä du ser orange ut.

Det är inte lätt alla gånger.
Efter den långa väntan kom så bussen, eller bussarna. Dom som skulle till övik fick gå på en buss och dom som skulle kortare bit fick ta en annan buss vilket innebar att man fick spendera den drygt 7 timmar långa resan själv. Men dom kanske visar nån film iaf tänkte man men nädå. En rätt oldschool buss där film inte var att tänka på. Till råga på allt så steg en värdinna på i Gävleborg och självklart så var det samma boring woman som på nedresan och sättet hon hasplade ur sig informationen på var ingen engångsföreteelse kan jag säga (Why-buss?).
Lyssnade på Mastodon's skiva Blood Mountain några gånger iaf å hellvete vad bra dom är alltså. Resans höjdpunkt var dock när jag kollade ut genom fönstret och såg en rolig syn. En liten byggnad med en skylt med texten "Pehrs Maskin" stog mitt på en stor parkering runt om sig. På parkeringen fanns endast en röd truck-liknande sak. Jag antar att det var den som var Pehrs Maskin. Det såg jäkligt skoj ut iaf. Annars gick mestadelen av resan ut på att försöka komma på vilken kändis som busschaufören lät som. Först tänkte jag Kjell Lönnå men det var inte han, jag grubblar fortfarande.

För att summera denna resa: Vad kan jag ta med mig?
*Med blåningen i åtanke så känns det som att nu när man stått längst fram en gång på Metallica så räcker det, blir nog några meter bak nästa gång så man kan njuta till fullo utan att lägga all kraft på att försöka stå upp.
*Gamla Stan är extra mysigt att gå i på kvällen
*Buss är billigt men jobbigt
*Att få lastbilar att tuta är verkligen inte så roligt som vissa i Metallica-kön tycker
*Om man vill åka gratis från Stockholm till Söderhamn (eller övik - härnösand) så åk med Y-buss dom kollade iaf inga biljetter förrän då.
och säkert massa andra viktiga grejer. Hur som helst var det en extremt lyckad resa som var värd varje öre och varje minut i kö. Men nu är det back to reality som gäller. Måste städa innan kvällens sommarpersonal-fest känns som ganska jävla drygt men whatever.

Del 3 av 4 om min sthlm/metallica-resa

AC/DC tonade ut, säkerhetsvakterna gjorde sig beredda och Ecstacy of Gold börjar spelas i kombination med bilderna från The Good The Bad and The Ugly. Det hade inte varit något som helst tryck där vi stod men direkt efter första tonen av Ecstacy så började alla trycka men jag behöll min plats längst fram så när som på nån halvmeter åt vänster. Sen gick då Metallica upp på scenen och rev av Creeping Death bara ett fåtal meter framför ögonen på en själv. 
Torsdagens setlist var helt sjuk och jag har letat överallt på kroppen efter en mikrofon som James eller nån satt dit. Visst var hela Master Of Puppets i Tallinn ifjol svårslaget men förrgårdagens setlist lyckades med det. Dom 5 låtar bland dom tidigare spelningarna i år jag snackade mest om och önskade över allt annat var Ride The Lightning, Whiplash, The Four Horsemen, ...And Justice For All och The Unforgiven. Dessa låtar har spelats lite nu å då (3-6 gånger av 7 möjliga) under årets turné men aldrig samtidigt. Förrän nu. Därför undrar jag om Lars eller nån annan i Metallica kan läsa mina tankar eller nåt. Efter Bells så väntade jag på Wherever I May Roam eller nåt men i stället drog dom igång Ride the Lightning och jag went completely nuts.
När vi stod i kön utanför hörde man soundcheck av en akustisk gitarr och mellan Him och Metallica såg vi även hur dom fixade med densamma. Detta betyder, för alla som har någorlunda koll på Metallica, att The Unforgiven kommer att spelas och visst kom den efter en grymm Disposable Heroes. Direkt efter Unforgiven kom konsertens höjdpunkt, ...And Justice For All. Helt fucking awesome. Jag hade fått tre av mina fem drömmlåtar och var helt klart nöjd.
Alldeles innan första encoursen spelas oftast Master of Puppets följt av Battery och jag väntade mig inget annat. Men till min förvåning fick jag nummer 1 på min önskelista, Whiplash, och jag went nuts igen. Det spelar ingen roll att James fuckade up genom att råka sjunga samma vers två gånger, jag fick höra Whiplash and nothing else matters. Efter att klassikerna radats upp i första extranummer-blocket så stog jag och undrade vilken cover dom skulle köra som näst sista låt. Det vart ingen cover. Den sista på min önskelista, The Four Horsemen, blev det i stället, och jag kunde inte vara mer nöjd.
Om man ska försöka jämföra dom fyra Tallica-konserter jag varit på så måste jag säga att den här var helt klart bäst. Iofs är det svårt att höra hur bra det låter när man står längst fram å röjer å skriker men setlisten plus att dom är så jäkla tight just nu gör denna till den bästa. Sthlm 99 är mest blurigt, man minns små fragment. Känslan och euforin som jag fick innan under och efter Ullevi 04 kommer jag nog aldrig uppleva igen men när man hör på den konserten så här i efterhand så hörs det att gruppen knappt spelat tillsammans och det var en normal setlist. Hela Master of Puppets tillsammans med 75000 i Tallinn 06 kommer alltid vara hela Master of Puppets med 75000. Men 12 juli på stadion var något extra. Topparna var dom låtar jag önskade, framförallt ...And Justice For All, The Unforgiven och Ride The Lightning.

Setlisten i sin helhet:

Creeping Death (underbar öppning, skönt å få vråla DIE, DIE, DIE igen)
For Whom The Bell Tolls (Rob lyckas nästan lika bra som Cliff med introt)
Ride The Lightning (Finns inga ord att beskriva hur underbar denna var att höra)
Disposable Heroes (skönt att denna hänger med från fjolårets turné, nu i bättre tappning också)
The Unforgiven (Live shit-vibbar med gitarr-stativet. En av tidernas vackraste låtar)
...And Justice For All (Konsertens peak. Bästa jag någonsin hört)
The Memory Remains (nanana ekade på stadion i en evighet)
No Leaf Clover (avsaknaden av symfoni orkestern saknades. Briljant verision)
Orion (drygt 8 minuters ren njutning)
Fade To Black (Den är aldrig fel någonstans någongång)
Master of Puppets (MASTER! MASTER!)
Whiplash (speechless)
- - - -
Sad But True (så jävla heavy, inte min favorit Metallica-låt men så jävla heavy)
Nothing Else Matters (Allsång på stadion är betydligt bättre än allsång på skansen)
One (gediget fyrverkeri först, överdrivet bra låt sen)
Enter Sandman (något sönderspelad i vanliga fall men inte live)
- - - -
The Four Horsemen (spelades senast dom var i sthlm, 99, också, hoppas  man slipper vänta 8 år till nästa gång)
Seek and Destroy (klassisk avslutning. hade gärna hört nån annan dock (Dyers Eve) men man kan inte få allt)

Del 2 av 4 om min STHLM/Metallica-resa

Klockan 7 ringde väckaren och det gällde att så tyst som möjligt göra sig i ordning för att så snabbt som möjligt ta sig till Stadion och Metallica-kön. Kl 08.15 var vi på plats ungefär vilket innebar att ca 9 timmars kö väntade till insläppet runt 17.00. Frukosten från 7-11 på vägen dit satt där den skulle och det kändes bra i början. Det höll i ca två timmar då det började regna och bli kallt, som tur var så kom det försäljare som sålde regn-skydd vilket är ett av dom bästa inköp jag gjort. Vid den här tidpunkten hade Axe gått fram för å snacka med Jimmy som stod längst fram i kön å där vart han kvar. Efter ett par timmar kvar på våran ursprungliga plats så skulle jag gå å hämta en påse med Johans macka som Axe hade men när jag va där framme så tänkte jag att det är ju här man ska stå så jag ringde Johan å sa att han skulle ta sig fram också. Så efter att ha frusit å suttit i regnet i en hyffsad bra köplats så kändes allt betydligt bättre när man kommit till fronten. Strax efter vi kom dit så kom två killar som stod där framme tillbaka från McDonalds med x antal cheeseburgare som delades ut vilket stillade den tilltagande hungern en aning iaf. Inte alltför långt efter denna lilla måltid så slutade det även att regna och solen tittade t o m fram. Och när en bil parkerade på andra sidan vägen, sett från kön, och började lira Metallica i bilstereon så kändes det som om dom sista timmarna gick väldigt snabbt.
Strax före kl 17.00 så var det då dags för insläpp. Som vanligt så påpekar säkerhetsansvariga mer än en gång att man ska gå in på arenan och som vanligt så är det väldigt svårt att bara gå. Det blir en blandning av power-walk, joggning och småspringande. Denna kombination ledde till en plats längst fram vid staketet lite till vänster vilket kändes helt ok (rättare sagt mycket mer än ok). Efter att ha lyssnat lite på en säkerhetsvakt, som stod framför staketet, berätta om hur rökigt det var i "P diddys och Snoop doggy dogg eller vad dom heter"'s loger när dom va i Sverige så gick finska rockgruppen Him in på scenen ungefär kvart i 7. Större delen av publiken längst fram tyckte inte det var så kul och Him tyckte nog inte det var allt för kul heller. Stundtals utbuad och grejer kastades mot scenen (väldigt löjligt och respektlöst tycker jag). Själv har jag inget emot Him, även om jag inte lyssnar så mycket på dom nu som för några år sen, men att dom ska vara förband åt Metallica känns bara så fel. Även om dom försökte genom att bara köra deras röjigare låtar så funkade det helt enkelt inte. Efter 45 minuter var dom klar och drygt en timme efter det så spelades AC/DC's It's a Long Way To the Top i högtalarna och när den tystnade så visste man vad som skulle hända väldigt snart.

To be continued...

Detta är första delen i en fyrdelad genomgång av min resa till Stockholm och Metallica.

Onsdagen började med att kliva upp å göra sig i ordning förr bussresan till stockholm med Y-buss (senare omdöpt till "Why-buss"). 10.40 startade vi och fram till Sundsvall hade vi en riktig godbit till chaufför. Eller nja, egentligen inte, han var riktigt löjlig och tyckte själv att han var rolig men det var det som var så roligt. Här följer några godbitar som han fick ur sig i högtalarsystemet:

angående varför folk skulle till Stockholm
"Ni kanske ska vara barnvakt eller köpa bil eller åka ner med älgkött. Älgkött är ju populärt söderut"

angående toaletten
"Toaletten är ju också en sittplats. Om en chaufför säger att bussen är full så kan ni säga att ni kan sitta på toaletten. Fast det blir ju jobbigt å sitta där hela tiden. Men ibland sitter man ju länge på toa. hehe"

angående värmen i bussen
"Vi hittade en kran som vi skruvade på så nu hoppas jag det ska vara bättre."

I kontrast till denna chaufför så var världens tråkigaste värdinna med på bussen. Det lät som hon inte bara fått lära sig informationen hon skulle säga utan även exakt hur hon skulle betona alla ord för det hela lät väldigt tråkigt och stelt. Mer om henne sen.
På bussen visades två filmer. Först Rosa Pantern (nya med Steve Martin) som jag halvsneglade på utan ljud för den verkade rätt trist. Sen Upside of Anger med Kevin Costner som inte direkt var kass men definitivt inte bra. Halvtaskigt skådespel och ett trist manus, 4/10.
8 och en halv timme senare så kom vi fram till STHLM och väl där, efter att ha ringt å bett om portkod från nattvakten, så tog vi taxi till Gamla stan och vandrarhemmet (som jag inte kommer ihåg namnet på) som vi skulle bo på. Vi bodde i en sovsal med 11 andra personer men det var inga större problem. Efter att ha fått in våra grejor så gick vi på stan och åt på Pickwick (lika god mat som roligt namn) och tog några öl och på hemvägen tog jag och Axe våran traditionella Pre-Metallica-White Russian, gjorde det i Göteborg 04 också iaf. Sen var det bara hem å sova för det skulle bli tidig morgon dagen efter.

To be continued...

Imorrn bär det av och i övermorgon smäller det. Lång bussresa väntar imorrn ner till Stockholm väl nere så väntar en lång tid i kö dagen efter. Men såklart är det värt det när väl Metallica entrar scenen på Stadion. Såg nyss Enter Sandman från spelningen på Wembley (inte Live Earth) och dom låter som vanligt under denna turné jävligt bra, för att inte tala om Wembley-publiken. Ett enda gigantiskt vrål genom hela låten som nästan överröstar James.
Anyways, peace out för några dagar. Återkommer på lördag med en saftig review av konserten

En lista var längesen jag gjorde så därför tänkte jag göra en nu. Först tänkte jag lista top-5 60-tals låtar när jag kollade på några tänkbara insåg jag att många kom 1967. Gjorde en djupare granskning av musikåret 1967 och hittade många godbitar så jag tänkte göra en top 5 låtar från 1967. Men ju mer jag granskade ju fler godbitar kom fram så här kommer dagens lista:

Top 20 låtar från 1967 (OBS bara en låt per grupp):

20. Neil Diamond - Girl, You'll Be A Woman Soon
19. The Kinks - Waterloo Sunset
18. Paul Revere & The Raiders - Him Or Me - What's It Gonna Be?
17. The Who - I Can See For Miles
16. Pink Floyd - Lucifer Sam
15. Velvet Underground - I'm Waiting For The Man
14. The Small Faces - Itchycoo Park
13. Jefferson Airplane - Somebody To Love
12. Scott McKenzie - San Francisco (Be Sure to Wear Flowers in Your Hair)
11. Bob Dylan - All Along The Watchtower
10. Procol Harum - A Whiter Shade of Pale
09. The Turtles - Happy Together 
08. The Box Tops - The Letter
07. Jimi Hendrix - The Wind Cries Mary
06. Van Morrison - Brown Eyed Girl
05. Cream - Sunshine of Your Love
04. The Doors - Light My Fire
03. The Beatles - I Am The Walrus
02. The Rolling Stones - She's A Rainbow
01. The Moody Blues - Nights In White Satin


Ni (pappa) får gärna komma med synpunkter eller låtar jag "glömt"


PS: Herman Hermit's - No Milk Today hade egentligen en plats tills jag upptäckte att den släpptes 1966. Yardbirds - For Your Love bör också nämnas, hade tänkt ha me den i den "ursprungliga" top 5 60-tal-listan men även den släpptes 1966.

Edit: Bytte ut Aretha Franklin mot Neil Diamond

Veckans låt är:

Mastodon - This Mortal Soil


silver till:

Foo Fighters - Best of You
Mastodon - Colony of Birchmen
Karma To Burn - Thirty Five
Metallica - Whiplash

Tydligen finns de nåt dans-kurs-aktigt här i stan som är gratis som jag blivit erbjuden av en arbetskamrat att följa med på. Nu är det ju så att dom kör på söndagar och det har nästan blivit mer som en regel att jag är ute å röjer på lördagar vilket gör att man på söndagar är om inte redigt bakis så iaf ordentligt seg. Och när man som jag är väldigt skeptiskt till dansa även i nyktert tillstånd så känns bakfyllan ännu tyngre och ett ypperligt skäl till att skippa. Samtidigt är jag lite sugen för det skulle va rätt coolt å kunna dansa på riktigt men jag får ta ställning till det när jag inte är bakis på en söndag

var på olearys å festade litegrann. Träffade Hasse som var Ida's exs pappa som hade fixat golvet hos martin, han var gammal. nu sitter jag å har efterfest eller nåt liknande, folk är här iaf å huvudsaken äör att man har roligt, right? Audioslave - Out of exile önskades å de e klart att man spelar den då. aja peace out, önskar att jag kunde avasluta med nåt skojigt men de kan jag inte.
Ps var så *visar me tummen å pekfingret* nära att hoppa i basängen på O'learyes får bli nästa gång. Rock n roll vore det ju.

Upptäckte att man kunde se Live Earth live på Msn.com så just nu sitter jag å väntar på att Tallica ska entra Wembley's scen.

Världens just nu tveklöst bästa Metal-band är Mastodon. Deras senaste, och tredje, skiva Blood Mountain från 2006 är grymt bra och låten Colony of Birchmen från samma skiva är utan tvekan på min top 5-lista över 2000-talets bästa låtar. Blood Mountain har fått genomgående bra kritik och varit på de flesta rock-magasinens top-20 listor över 2006 års bästa plattor, bl a 9a i Rolling Stone, 5:a i Kerrang och löjligt överlägsen 1:a bland kritikerna på Metal Hammer.
Mastodon's inledning på karriären har en hel del likheter med Metallica på 80-talet. Förutom självklara likheter som att båda har fyra bandmedlemmar och att båda spelar nyskapande metal så kan man t ex se på försäljningslistorna. Mastodons debut, Remission, kom inte in på listan, Metallica's Kill 'em All på en blygsam 120e plats. Andra Mastodon-albumet Leviathan var som bäst 139a, Metallica's Ride The Lightning var 100e. Och senast då Blood Mountain som var 32:a som bäst i USA där Metallica's motsvarighet Master of Puppets (även den liksom Blood Mountain enormt hyllad) var som bäst 29:a. Nu återstår att se om Mastodon's nästa release kan göra som ...And Justice For All och komma in på top10 i USA. Efter Master of Puppets turnerade Metallica med storheter som Ozzy Osbourne och nuförtiden turnerar Mastodon med storheter som Slayer och - Metallica.
Men man kan ju bara vänta å se hur utvecklingen för Mastodon kommer se ut men jag kan inte tänka mig nåt annat än en positiv sådan.

Speaking of Metallica, kolla in Live Earth mellan 8 och 9, det är iaf den preliminära tiden för Metallica's framträdande för att rädda våran planet

...står jag förhoppningsvis jäkligt långt fram i kön till Metallica på stadion och hur kan man fira att det bara är 7 dagar kvar? Jo man kan lyssna på Popnonstop och höra 3 från 1 av the Tallica boys. Att dom kissade på Maiden med 64% mot 36% i omröstningen för att bli dagens 3från1-band gör ju inte saken värre. Att dom 3 låtarna vart Fuel, Matters och Sandman va väl lite väl mainstream men man säger ju aldrig nej till Metallica.
Btw, dom ska ju vara på Live earth galan på lördag, ingen som vet var man kan hitta nåt spelschema så man vet när dom dyker upp. Liksom orka sitta klistrad hela tiden.

Sitter å kollar på en video på från MEtallica's Werchter-spelning på metontour.com och inser att jag missat en mycket viktig grej från den setlisten. DOM SPELAR WHIPLASH!!!
Den låt jag mest av all vill höra (som jag inte redan hört). JAg vet inte riktigt varför men det skulle bara vara så jävla grymt å få se den live. Den var även med på spelningen i Aten igår. Ett minus dock från dessa två spelningar är att inte THe Unforgiven är med, den är nummer två bland låtar jag vill höra. För övrigt kan ju sägas att på videos från dom första spelningarna så låter dom jävligt tight, James röst låter mycket bättre än förra året. Bara en vecka kvar till Stadion.

...Det går inte att visa en Queens of the Stone Age-konsert från Berlin live på internet utan att det laggar. Ok det låter nästan mer avancerat än rymdfärder så man ska väl inte klaga utan bara sitta å avnjuta QotSA live. Fast det känns svårt att njuta till fullo när både bild å ljud hackar med jämna mellanrum. Men hur som helst är det jäkligt bra och man får iaf fram känslan av besvikelse över att man inte får se dom i Roskilde i helgen.

Sommartorpet och P1 har en sak gemensamt, förutom att jag sett/lyssnat på båda denna vecka vilket jag inte brukar göra. Till att börja med så fick Ernst besök på sitt torp i måndags av allas våra favoriter Filip Hammar och Fredrik Wikingsson och dom är ju som vanligt jäkligt roliga vad dom än gör, checka in reprisen på fredag eller lördag så länge ni står ut med Ernst himself som numer medvetet gör parodi på sig själv känns de som.
Från sommartorp till sommarprat. Ligger just nu och lyssnar på Filip & Fredrik som är sommarpratare i P1, jag fick alldeles nyss ett påminnelse-sms om att det ska börja som jag hade beställt, synd bara att smset kom 29 minuter efter själva programmet börjat. Som tur var hade jag vaknat innan denna påminnelse men misade ändå ca 10 minuter av början. Dom snackar om deras USA-resa på 90-talet nån gång och det är förbannat roligt. Lyssna på reprisen 22.15 eller så lär det gå å lyssna på sr.se också

Köpte ett Playstation 2 idag. Var in på en spelbutik i torsdags för att höra hur mycket dom tog för det men då sa killen som jobbade där att jag kunde få köpa hans spel. Sagt å gjort idag genomfördes dealen. Konsol, 2 handkontroller, ett minneskort, 1 PS1-minneskort, nån switch för att kunna använda fler minneskort och 14 spel (mestadelen bilspel). Allt detta fick jag för 1750 :- Känns som ett bra pris. Så nu är det bara att börja nörda. Ser fram emot spelet Shadow of the Colossus som följde med i köpet, jag hade förmodligen köpt det annars.

nästan 2 timmars försening men veckans låt är:

The Mars Volta - Cicatriz Esp

runnerups

Rush - Far Cry
Mastodon - Colony of Birchmen
Metallica - ...And Justice for All
The White Stripes - Icky Thump

Någon av mina medarbetare på ICA tycker att Rix FM är en mycket vettig radiokanal att ha i högtalarsystemet på dagarna. Detta är inte så vettigt enligt mig som har kommersiell radio som ett av mina allra största hatobjekt (Inte så långt efter AIK t ex). Att packa upp Softlan Ultra blir tredubbelt så jobbigt när man hör Idol-Ola's (eller är det Idol-Danny? eh whatever) låt Tokyo för 3:e gången på 2 timmar.
Alltså jag förstår mig inte riktigt på Rix och deras slogans. "Bäst musik just nu" och "Sveriges mest populära låtar"? Vad grundar dom det på? Dom går ju varken efter försäljningslistor eller kritiker så det är ju varken dom mest populära eller dom bästa låtarna. Och framförallt inte just nu, jag menar jag har inte sett Bon Jovi's It's My Life från år 2000, som spelades på Rix förra veckan, på några listor den senaste tiden (ironiskt nog spelades den låten precis efter deras slogan "bäst musik just nu").
Ok jag kollade på Digilistan nu som P3 brukar sända och jag får väl lov att säga att dom flesta låtarna där spelas på Rix, så länge dom inte innehåller några elgittarrer eller något annat rockigt, så "sveriges mest populära låtar" är väl hyffsat rätt iaf, men för det behöver man ju inte spela samma låtar varje timme.
Dagens höjdpunkt på Rix var ändå när Martin Stenmarks låt sjumilakliv spelades. Jag har länge tyckt att det är den sämsta svenska låttext som skrivits på senare år men jag hade aldrig riktigt lyssnat så noga genom hela och nu när jag gjorde det så måste jag ändå säga att den faktiskt inte var så dåligt som jag tidigare tyckt. Det var mycket värre. Den värsta textraden:

Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt

Om det var nån världsomfattande jorbävning för nåt år sen (runt tiden då denna låt skrevs) så vet jag iaf varför. Alla döda textförfattare genom tiderna vände sig i sina gravar. Alltså man kan varken skratta eller gråta åt denna text, man får bara en utryckslös min av avsky eventuellt kan man få fram en deprimerad huvudskakning åt elendät.
Nä, det finns bra svensk musik (Shout Out Louds - Tonight I have to leave it) men den spelas då rakt inte på Rix FM. "Vi underhåller Sverige" säger dom, aldrg känner jag mig ås osvensk som när jkag hör denna slogan för inte fan känner jag mig underhållen.

Good news, oscar. Nu har jag en ny skiva att bevaka fram till augusit/september. Såg nyss att The Mars Volta spelat in en ny skiva, vilket förklarar deras frånvarande turné efter senaste skivan Amputechtur. Kommande albumet heter The Bedlam in Goliath och kommer att släppas i augusti eller september. Predcis som deras första två album, De-Loused in the Comatorium och Frances the Mute, så kommer Bedlam in Goliath vara ett konceptalbum. Sångaren/textförfattaren Cedric Bixler-Zavala har sagt att det har att göra med en present som andra hälften av The Mars Volta, gitarristen/låtskrivaren Omar Rodriguez-Lopez, hade gett honom. Tillsammans med presenten så följde en story och denna stpry har dom försökt att tolka på den nya skivan.
Dom har även en ny trummis efter att Jon Theodore lämnade efter senaste skivan och han heter Thomas Pridgen.
Nu gäller det bara att Metallica får ut sitt album i år också, skulle vara rätt grymt om mina tre favoritgrupper kommer med ny skiva samma år.

Visst det brukar vara rätt välkommet bland läsarna när jag fylllebloggar men idag orkar jag helt enkelt inte. är för mittemellan full å nykter för å skriva eller nåt men men håll ut de kommer kanske en ny ordentlig fylleblogg inom kort

P.S. alltså nåt sinnesjukt som hände (förutom att hasse splitade typ 35 gånger på blackjack, bordet var överfullt å dealern vart tjock :D jag vann 200 spänn btw men bartendern tyckte att jag bara hade vunnit 150 jävla idiot som rånade 50 spänn av mig) min polare (hooba) ringde mig 20 över 2 å va hemma i sin lägenhet å vi bestämde att jag skulle komma dit om en kvart å snacka lite. 20 minuter senare ringer jag å säger att det blir ändrade planer för jag å några till käkar rostade mackor hos mig men när jag ringer honom denna gång låter han som han tagit 25 groggar å 15 starköl sen senast vi snackade, sluddrar å makes no sense at all. helt insane, jag hoppas han fiuck mitt budskap om att han skulle ringa mig imorrn iaf annars jävlar