SF påminner mig om varför jag flyttade.
2 tecknade filmer: lilla spöket laban och Madagascar 2 (så klart med svenskt tal, suck, annars hade jag kunnat sett den om jag sett tvåan)
1 disney barnfilm: Beverly Hills Chihuahua (shudder/vomit)
2 svenska komedier: allt flyter och tur med vädret 2 (bara tanken på den ger mig mardrömmar)
1 hollywood scifi/remake: The Day the earth stood still (hade originalet visats hade jag gått, de här me remakes och återupplivade filmserier börjar gå mig på nerverna)
1 film jag eventuellt skulle kunna se: Australia (Som filmen Titanic skulle varit om inte Titanic var ett fartyg utan en kontinent och hetta Australien, om jag får tro Karin som sett den).
Nä biobesöken får gå på hiatus ett tag tills man kommer ner hit igen.
Bio gånger tio
I kväll var det mitt 10e biobesök sedan jag flyttade hit för tre och en halv månad sen. Denna gång såg jag och Karin Ghost Town (eller Livet från den andra sidan som är den svenska titeln). En helt ok film om något lite väl hollywodskt-tillrättalagd-romantisk-komediig men med en lysande Ricky Gervais (The Office-David Brent) i huvudrollen som den folkhatande tandläkaren som börjar se döda människor efter att ha varit död själv i 7 minuter.
Jag har alltid velat gå på bio mycket men det dåliga utbudet i övik så vart det inte så ofta, tack o lov då för filmstudion på folkan som visade kvalitetsfilm till ett bra pris. Här kommer, nästan, alla dom filmer man vill se upp på bio, och förhoppningsvis då på Bergakungen som är typ bästa biografen ever framförallt deras VIP-bio som innebär snacks och godis i en loung innan filmen, popcorn och dricka till filmen som avnjuts i superstolar! Detta kostar dubbla det vanliga biljettpriset men det är värt å lyxa till nån gång nu å då. Annars är det rabattkort som gäller, ca 60 kr för en film är inte så farligt ändå.
"Why should I change? He's the one who sucks!"
Handlar om Peter Gibbons som under en hypnos-terapi-session kommer fram till att han inte tänker gå på sitt avskyvärda kontorsjobb längre. Samtidigt så är det nedskärningar på gång och Peters bästa kompisar Samir och Michael Bolton (som yttra rubrik-citatet på frågan varför han inte kallar sig "Mike" för att slippa referensen till smörsångaren) bli uppsagda. Michael vet dock hur man med hjälp av ett virus kan sno pengar från företaget genom att föra över alla småcent som avrundas bort vid alla överföringar till ett konto och Peter lyckas övertala honom och Samir att utföra planen.
Det gänget är roliga, framförallt Michael, deras chef, Lumbergh, är underbart överdrivet sliskig, Milton med sin röda häftapparat och gigantiskt tjocka glasögon är så söt när han går omkring och mumlar med ingen och Peters granne som mest håller utkik efter bröst på channel 9. Plus alla andra små härliga bi-karaktärer som gör denna film så underbar.
En film som bör ses, framförallt om man är lite less på sitt jobb eller "having a case of the mondays".
8/10
Huvudmonstret
Filmen börjar på ett avskedsparty i New York för att Rob ska åka till Japan för ett jobb. Hans bästa kompis Hud får i uppdrag att dokumentera festen. Efter ett tag så börjar allt skaka och halva Manhattan släcks, först tros det vara en jordbävning men det visar sig vara ett gigantiskt monster som attackerat the big apple. Kaos utbryter, festen avbryts och Rob bildar grupp med sin bror Jason, Jason's flickvän Lily, Lily's kompis Marlena och Hud med filmkameran. Istället för att ta sig i säkerhet så bestämmer sig Rob för att försöka rädda Beth, tjejen som han är kär i, som hade dragit från festen tidigare och nu fastnat i sin lägenhet och resten hänger på. Så vi för följa med denna lilla grupp som försöker fly från monstret och dess avarter på och under Manhattans gator.
Som ni kanske redan vet eller anar så är den film man ser "upphittade band" från filmkameran som Hud springer runt med. Inte första gången precis samma sak i Blair Witch Project som jag dock inte sett så jag kan inte riktigt jämföra. Jag kan dock säga att jag gillar det sättet att filma på och att dom utför det riktigt bra, det känns äkta vilket kan förklara varför vissa biografer hade åksjukevarningar på vinsningarna av denna film. Visst det är för bra kvalité för att vara en vanlig handhållen kamera men det tänker man inte riktigt på. Sen är det en najs touch när det ibland kommer in gammalt material som redan finns på bandet som Hud använder i kameran.
Storyn, manus och skådespelare är väl inget att hylla till skyarna precis men inget av dom delarna är dåligt. Däremot får monstret ett litet minus, mest pga att jag hade fått för mig att man knappt skulle få se det men man såg väldigt tydligt och på nära håll flera gånger vilket tog udden av det lite. Sen får man inte veta nåt om monstret heller fast det hade nog inte gjort filmen nå bättre, snarare tvärtom.
Overall så är Cloverfield en riktigt bra bio-film.
7,5/10
P.S. Det var ju alltså premiär för Cloverfield i Övik när vi såg den, kan ju bara säga att det var jag, dennis och tre till i salongen. Bio-kulturen här i stan kommer jag aldrig bli klok på.
Vikarierande mystiskt monster
Då kom vi dit ikväll för att äntligen få se den. Men. det gick ju ingetvidare heller, dom hade fått filmen men väldigt sent eller nåt för dom kunde inte visa den nu heller. Så när vi inte fick se ett mystiskt monster inta New York så gick vi hem och såg ett mystiskt monster inta en amerikansk småstad istället:
Frank Darabont's The Mist baserad på Stephen Kings bok.
OBS! SPOILER ALERT
Två gånger tidigare har detta samarbete förekommit och då med mycket goda resultat (The Green Mile & The Shawshank Redemption) men Stephen King-filmatiseringar har ju en vana att inte vara nåt vidare så tredje gången gillt kanske? Japp, tredje gången Frank gör Stephen så blir det inget vidare, kanske för att denna gång handlar det om övernaturligheter och då framförallt monster från en annan dimension.
Kort genomgång: En tät dimma lägger sig över en liten stad men itne vilken dimma som helst för den innehåller otäcka monster, allt från oversized flugor och spindlar till ännu mer oversized monster av nåt slag. Det ena "djuret" dödligare än det andra. En far och hans son fastnar på en mataffär där dom håller sig med en samling människor för att undvika the mist.
Filmen börjar bra, lite styltig dialog men inget man stör sig på, och handlingen drar igång på en gång och man vill veta vad som pågår. Den är bra ända tills första offret skördas av ett par läskiga tentakler. Efter det börjar (film)historiens största kollektiva bortglömnad av logiskt tänkande och common sense. Ingen karaktär i filmen tar rätt beslut alla gör fel på fel vilket gör denna film till den mest frustrerande filmen jag sett. Och det som gjorde mig mest frustrerad var en överkristen brud som predikar om domedagen and what not och lyckas vända dom flesta i affären till sin sida för att sedan skylla allt på och ge sig på the good guys. Har aldrig jublat så mycket till en film som när en av dom goda först sköt "Kristi brud" i magen och sedan när hon ramlat ihop på knä, straight execution med ett fint skott i pannan. Efter det så var det typ bara slutet kvar som, utan att säga allt för mycket, sög riktigt ordentligt. Mitt tips är att när denna kommer på bio så spara pengarna till nåt annat.
4/10
16 x Kurosawa
2 Biobesök senaste veckan
I söndags så var jag och Karin uppe i Umeå och när vi var där passade vi på att kolla in Roy Anderssons senaste film, Du Levande, på bio. Den var riktigt jäkla bra, precis i samma stil som Sånger Från Andra Våningen så om man gillar den så kommer man även gilla denna. Den är uppbyggd av 50 mer eller mindra statiska scener utan någon direkt handling. Mina favorit-scener är mattförsäljaren som har en dålig dag och billistens dröm om hur han blir dödsdömd efter att ha försökt sig på dra-bort-duken-under-porslinet-tricket.
Manuset är helt underbart, man kanske kan tro att det är väldigt djupt men egentligen är budskapet väldigt enkelt om man tänker lite, och scenerna är stundom komiska, stundom tragiska men oftast båda två. Och jag älskar Roy's speciella filmteknik med dom ytterst få kamerarörelserna och den grådisiga färgen som gör att han verkligen sticker ut bland andra filmare. Denna var väl värd alla priser på Guldbagge-galan.
Stark 8/10
Sen igår så släpade jag och Karin med oss Dennis för att se Sweeney Todd: The Demon Barber Of Fleet Street. Skräckmusikalen av Tim Burton och med Johnny Depp som den mordiske barberaren. Jag är varken ett fan av musikaler eller av blodig skräck men jag gillade verkligen denna film. Kanske för att dom två genrerna slås ihop eller för att Tim Burton är så jäkla genialisk (förmodligen lite av varje). Filmen handlar om Benjamin Barker som kommer tillbaka till London som Sweeney Todd efter att ha varit till sjöss en massa år pga att han blev oskyldigt dömd av domare Turpin som egentligen bara var ute efter Todd's fru och nu vill Sweeney ha hämnd. Todd söker upp sin gamla salong som ligger ovanpå ett uselt bageri. Tillsammans börjar dom göra köttpajer av människokött från övervåningen där Todd skär halsen av sina kunder.
Framförallt är denna film jäkligt snyggt gjord i typisk Tim Burton-stil, mycket bra skådespel framförallt Depp, Alan Rickman som Turpin och inte minst Sacha Baron Cohen som italienaren Pirelli, även om man i stort sett satt och väntade på ett "It's nice" ala Borat.
Den blodiga delen vart aldrig för mycket tack vare musiken och musikaliska delen vart aldrig för mycket tack vare blodet. Perfekt balans i en riktigt bra film
8/10
Lite catching up
Film 07
Förra nyår gjorde jag ett nyårslöfte som jag inte lyckades hålla så jag tänker köra på samma detta år. Löftet är att se 300 filmer under 2008. I fjol kom jag upp i 179 st vilket var lite slött tycker jag och jag tror detkommer gå bättre detta år, hann med att se 3 stycken redan igår.
29 stycken av dom 179 jag såg i fjol släpptes i Sverige under 2007 och dom var i tur och ordning:
The Departed: Bra film av med bra skådespel från framförallt DiCaprio. Jag tycker dock att originalet Infernal Affairs är mycket bättre. Sågs på bio. 7,5/10 (läs mer här)
Ocean's Thirteen: Bättre än tvåan, sämre än ettan. Sågs på bio. 7/10 (läs mer här)
Harry Potter and the Order of the Phoenix: Bättre än 1 & 2, sämre än 3 & 4. känndes mest som en transportsträcka till nästa film. Sågs på bio. 6/10 (läs mer här)
The Simpsons Movie: Riktigt underbar. Som ett extralångt avsnitt av serien och det var det jag ville ha. Sågs på bio.9/10 (läs mer här)
Transformers: Grym CGI och action, dålig film. Sågs på bio. 4,5/10 (läs mer här)
Tenacious D in the Pick of Destiny: Stundtals mycket rolig men detta humor-rockband gjorde sig bättre i tv-avsnitts-format. 6/10
300: Visuellt fullkomligt briljant, i övrigt kanske inte lika briljant men det visuella vägde upp det. 8/10
Pan's Labyrinth: Årets film. Fullkomligt magisk på alla sätt och vis. Sagovärlden kombineras fantastiskt med den verkliga. 9,5/10
Ung Snut: Fransk polisfilm. Lite seg men helt ok. 6/10
Children of Men: Riktigt riktigt snygg och bra film. Clive Owen är underbar i huvudrollen. Och 6-minuters-tagningen *sigh* 9/10
Superbad: Rolig komedi framförallt tack vare sidostoryn med McLovin och dom två korkade poliserna. Sen är ju Michael Cera underbar. Sågs på bio 7/10
Shrek 3: Ettan och tvåan är guld, nu börjar det kännas lite uttjatat. Pepparkaksgubben var nästan enda behållningen. 5/10
Knocked Up: Mycket rolig komedi. Nyskapande men helt vanlig på samma gång. 7.5/10
Hot Fuzz: Inte lika underbar som Shaun of the Dead men ändå helt underbar. Årets "otecknade" komedi. 8/10
Ratatouille: Bra underhållning från Pixar. Som vanligt. 7/10
1408: Tja, ok rysare. Mer psykisk än fysisk skräck vilket jag gillar. 5/10
Sunshine: Bra sci-fi, grymma effekter med hjälp av ljus å kameran. Lite svagt slut kanske. 7.5/10
Hairspray: Musikaler är inte min starka sida men denna var rätt mysig. Kul med Walken å Travolta som ett par. Sågs på bio. 6/10
American Gangster: Jag vart inte så överväldigad av denna gangster-film. Inte så förtjust i Denzel, däremot Russel. 7/10
Rescue Dawn: Mycket bra film med en som vanligt underbar Christian Bale i huvudrollen. 8/10
Shoot 'em Up: Genomusel film. Vill inte säga nåt mer. 2/10 (läs mer här)
Inland Empire: En typisk Lynch-film. Var väldigt trött när jag såg den vilket inte var så bra. 7/10
La vie en rose: Filmen om Edit Piaf. Den var helt ok. Lite lång och för mycket hoppande i tiden. Sågs på bio. 6/10
American Pie 6: Beta House: Kommentarer är överflödiga. 0/10
Eastern Promises: Bra men lite seg, precis som Cronenbergs tidigare film A History of Violence som dock va lite bättre. 7/10
This is England: Fullkomligt udnerbar film, nog bästa efter Pan. Humor och allvar blandas på ett riktigt bra sätt. 9/10
Half Nelson: Ryan Gosling är kanon i huvudrollen och jag älskar ju amerikansk indie-film. 8/10
Zodiac: Efter den lite tveksamma Panic Room så är Fincher tillbaka. Sista 30-45 minuterna var magnifika. 9/10
2007 var sammanfattningsvis ett bra filmår där höjdpunkterna var Pan's Labyrint, This is England, Zodiac, Children of Men och The Simpsons Movie.
Dock ser jag nästan ännu mer fram emot 2008 med titlar som There Will Be Blood, No Country For Old Men, Sweeney Todd, Juno och The Darjeeling Limited
Vilse i översättningen
Shoot 'em up
Betyg: 2/10 (2a tack vare soundtracket)
Värsta scenen: Clive Owen och Monica Bellucci har sex i ett hotel-rum när massa SWAT-killar börjar välla in genom dörrar å fönstrar och börjar skjuta. Clive snurrar omkring i rummet och knäpper varenda en av dom utan att avbryta samlaget med Monica. Så här långt var det bland dom löjligaste scenerna jag sett men när Clive är klar och säger "Talk about shooting your load" bröt jag ihop.
I'm Batman
Jag och Dennis kör en Batman-vecka just nu. Började i Tisdags med att vi såg Batman från 1966 med Adam West som Läderlappen. Som stort fan av TV-serien såg jag framemot denna film och den var lika grymt dålig/rolig som serien. Roligaste scenerna var hajattacken i början där en, något plastig, haj hängde i Batmans ben samtidigt som Batman hängde i en "Batladder" som ledde till hans "Batcopter". Sen när Batman och Robin skulle fundera vem som låg bakom attacken kom dom bl a fram till att Jokern måste vara inblandad eftersom hajen "was pulling Batman's leg". Sen scenen när Batman likt typ Kalle Anka, eller Mr Bean eller vad som helst försöker bli av med en stor rund bomb som håller på å explodera. Han springer omkring på en kaj å flaxar men jämt när han ska kasta den i vattnet står nån människa i vägen så han fortsätter springa hur länge som helst. Fruktansvärt roligt blir det iaf.
Igår såg vi Batman från 89 som är rätt bra, dock är Michael Keaton rätt trist som Batman men det vägs upp av Jack Nicholson's performance som Jokern.
Och idag såg vi Batman Returns, som precis som förra är regisserad av Tim Burton. Returns känns mer Burton-sk än första Batman vilket gör att jag gillar den lite mer. Återigen är Michael Keaton en trist Batman, dock känns denna film inte så inriktad på just Batman utan känns som den mer handlar om the Penguin i första hand och Catwoman i andra hand och Batman liksom bara flyter omkring men det funkar rätt bra faktiskt.
Nu har vi dom två dåliga Joel Schumacher filmerna (Batman Forever, Batman & Robin) och den bästa, Batman Begins, kvar. Sen är det bara att börja vänta till Dark Knight som kommer till sommarn
misquote
1. "I'll be back." The Terminator
2. "Frankly, my dear, I don't give a damn." Gone With The Wind
3. "Beam me up, Scotty." Star Trek
4. "May the force be with you." Star Wars
5. "Life is like a box of chocolates." Forrest Gump
6. "You talking to me?" Taxi Driver
7. "Show me the money." Jerry Maguire
8. "Do you feel lucky, punk?" Dirty Harry
9. "Here's looking at you, kid." Casablanca
10. "Nobody puts Baby in the corner." Dirty Dancing
Listan är väl inte så mycket å säga om egentligen om det inte vore för att 3 av dom är felcitat. För det första två om man ska va lite petiga, plats 3 från Star Trek så sägs aldrig det där utan han säger "Scotty. Beam me up" och i Forrest Gump så är det egentliga citatet "My momma always said, 'Life was like a box of chocolates'".
Men det värsta felcitatet är ju det från Dirty Harry, ett väldigt vanligt felcitat för övrigt. För att klargöra så kommer här hela monologen:
"I know what you're thinking. "Did he fire six shots or only five?" Well, to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself. But being as this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world, and would blow your head clean off, you've got to ask yourself a question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?"
Rätt ska ju vara rätt tycker iaf en filmnörd som jag.
"Åå, Asterix, han sa tjockis!"
Jag kom ihåg när jag såg den när jag va liten och tyckte att den var hur rolig som helst. Nu när jag såg den igen så var den minst lika rolig. Skrattar fortfarande åt slapstick-humorn som man tyckte var rolig när ma var liten men upptäckte att den även innehåller en hel del sublima "vuxenskämt", som t ex när Julius Caesar säger till Brutus att sluta leka med en kniv innan han skadar nån.
En klockren film som håller än idag alltså.
När jag ändå är inne på gamla barnprogram så kan ju sägas att jag tankat hem alla 13 Dr. Snuggles-avsnitt. Har sett första och man kan ju undra vilka substanser skaparna gick på när dom gjorde serien. Flummigare serie får man leta efter, å då har jag ändå inte kommit till Kosmoskatten och kamelen som bor i rengbågslandet. Men det är samtidigt great fun eller nostalgiskt om inte annat.
Be Kind Rewind
Be Kind Rewind heter den och handlar om Jerry (spelad av Jack Black) som råkar förstöra alla videoband i sin kompis Mike's (Mos Def) videobutik. För att åtgärda problemet bestämmer dom sig för att göra om filmerna som dom få stamgästerna vill hyra med sig själva i rollerna.
Bäst är nog att se trailern så här kommer den.
Längtar som fan till denna film för den verkar riktigt jävla rolig. Kommer på bio i USA den 25e januari nästa år.
If you're walking down the street
and you see a little ghost
whaddya gonna do about Ghostbuuusters
Fick lust å göra en lista
Top 10 Movie-directors-under-the-age-of-40 (filmen i fet stil är min favorit)
1. Paul Thomas Anderson, 37
Filmer: Hard Eight, Boogie Nights, Magnolia, Punch-Drunk Love
Kommentar: En av mina absoluta favoriter all-time, alla hans fyra filmer är riktigt bra med min absoluta favoritfilm Magnolia i spetsen. Han har en förmåga att få ut maximalt av skådespelare, som t ex i Punch-Drunk Love där han får mig att verkligen gilla Adam Sandler som jag i vanliga fall inte kan med alls. Sen använder han sig oftast av två av mina favoritskådisar, John C Reily och Philip Seymour Hoffman. PTA har en ny film på gång, There Will Be Blood, som kommer i början av nästa år.
2. Christopher Nolan, 37
Filmer: Following, Memento, Insomnia, Batman Begins, The Prestige
Kommentar: Förutom Following, som jag inte sett, och Insomnia, som inte är mer än ok, så ligger Nolan bakom tre riktigt bra filmer. Memento är en av mina all time favorites, Batman Begins är en av dom bästa actionhjälte-filmerna och The Prestige är alldeles magisk (ursäkta ordvitsen). Precis som PT Anderson skriver Nolan manus själv (ibland med hjälp av brorsan) till sina filmer, bortsett från Insomnia, och han gör det nyskapande och underbart. Nästa Nolan-fil blir uppföljaren till Batman Begins, The Dark Knight som kommer nästa år.
3. Wes Anderson, 38
Filmer: Bottle Rocket, Rushmore, The Royal Tenenbaums, The Life Aquatic with Steve Zissou, The Darjeeling Limited
Kommentar: Med sitt säregna bildspråk och underbara, något mörka, humor så ligger Wes bakom några av den senaste tidens bästa komedier. Jag har ännu inte sett hans första film, Bottle Rocket, och hans senast, Darjeeling Limited, har inte kommit till Sverige än men därimellan har han gjort 3 topclass komedier. Han skriver ofta manus tillsammans med Owen Wilson och Owen medverkar själv i många av hans filmer. Andra återkommande skådisar i Wes filmer är Luke Wilson, Bill Murray och Anjelica Huston. Förutom den kommande Darjeeling Limited så har Wes även den animerade The Fantastic Mr. Fox på gång.
4. Edgar Wright, 33
Filmer: A Fistful of Fingers, Shaun of the Dead, Hot Fuzz
Kommentar: Första filmen Fistful of Fingers har jag inte sett så de kan jag inte säga nåt om men Shaun och Fuzz däremot kan jag säga att dom är så vansinnigt roliga båda två. Det är liksom inte bara en zombie-komedi och en polis-komedi utan det är med en jäkla twist på det hela i båda fallen. Mycket cred för filmernas greatness ska ges till Simon Pegg (som även är co-writer på båda) och Nick Frost som spelar huvudrollerna i båda filmerna på ett fullkomligt lysande sätt. Edgar ligger även bakom en del TV-serier med Spaced i spetsen, även den tillsammans med Simon och Nick, som är rakt igenom briljant.
5. Spike Jonze, 38
Filmer: Being John Malkovich, Adaptation
Kommentar: Visserligen har Spike bara gjort två långfilmer men vilka filmer sen. Två av dom mest bisarra och roliga komedierna som gjorts. Nu ska väl visserligen den mesta creden för dessa två filmer gå till manusförfattaren Charlie Kaufman men nån måste ju regissera också och det gör Spike utmärkt. Spike är på gång med sin tredje film, första gången utan Kaufman som medhjälpare, Where the Wild Things Are som är baserad på en klassisk barnbok av Maurice Sendak.
6. Guy Ritchie, 39
Filmer: Lock, Stock & Two Smoking Barrels, Snatch, Swept Away, Revolver
Kommentar: Innan Guy gjorde den (förmodligen) usla filmen Swept Away med flickvännen Madonna så hade han gjort dom två coola och roliga filmerna Lock, Stock och Snatch. Filmer som satte standarden för "Crime-comedies". Han försökte gå tillbaka till genren i och med Revolver, jag har inte sett den men tydligen är den inte så jättebra. Han har dock ett nytt försök på gång som heter RocknRolla.
7. Richard Kelly, 32
Filmer: Donnie Darko, Southland Tales
Kommentar: Hur man som 26åring kan göra en så underbar debut-film som Donnie Darko är ett större mysterium än filmen i sig. Hans andra film, som inte släppts än, verkar inte vara lika bra, fick uruselt bemötande på Cannes festivalen och seriöst en sci-fi/thriller/drama/musikal med The Rock i huvudrollen låter inte jättelockande
8. Noah Baumbach, 38
Filmer: Kicking and Screaming, Highball, Mr. Jealousy, The Squid and the Whale, Margot at the Wedding
Kommentar: Efter några mindre lyckade (tydligen) romantiska komedier kom den underbara The Squid and the Whale. Innan Squid hade Noah hjälpt kompisen Wes Anderson med manuset till Life Aquatic och bortsett från ett annat bildspråk så skulle Squid kunnat varit en Wes-film.
9. Sofia Coppola, 36
Filmer: The Virgin Suicides, Lost in Translation, Marie Antoinette
Kommentar: Tyvär har jag bara sett Lost in Translation men det räcker gott och väl för att hamna på denna lista.
10. Jared Hess, 27
Filmer: Napoleon Dynamite, Nacho Libre
Kommentar: Samma sak är har bara sett en film men Napoleon Dynamite är ju så otroligt rolig så Jared får sista platsen på listan.
Några andra unga regissöre som inte riktigt platsade på min lista: Jason Reitman (Thank You For Smoking), Shane Carruth (Primer), Rian Johnson (Brick), Miranda July (You and Me and Everyone We Know), Marc Forster (Stranger Than Fiction), Zach Braff (Garden State), Robert Rodriguez (Sin City), Troy Duffy (Boondock Saints)
Knocked Up
Storyn är ganska simpel två väldigt olika personer, Ben (Rogen), arbetslös haschrökande kille som bor med sina 4 likasinnade kompisar, och Alison (Heigl), som får en allt större roll på tv-kanalen E! träffas på krogen och det hela slutar med ett one night stand. 8 veckor senare inser Alison att hon blivit gravid, hon tar kontakt med Ben igen och bestämmer sig för att behålla barnet och dom ska testa å se om ett förhållande mellan dem båda kan funka. Självklart så går inte allt som smort under dom få månader dom försöker lära känna varandra innan barnet kommer.
Jag tyckte Knocked Up var en riktigt rolig och sweet romantisk komedi, en genre som verkligen inte är min favorit. Visst storyn e simpel å så å man vet ju på ett ungefär vad som ska hända men ändå känndes det aldrig särskilt klyschigt på nåt sätt. Även om dom skiljer sig mycket så vill jag ändå jämföra lite med Superbad (är ju typ samma gäng som ligger bakom). Superbad gav en del gapskratt, det gjorde även Knocked Up men i denna fanns det ett mer djup i filmen, det var lättare att känna för karaktärerna, man hoppades ju att det skulle gå bra för Ben å Alison. Det fanns i denna, precis som Superbad om än inte i lika stor utsräckning, en del grövre skämt som jag egentligen inte har nåt emot men det blir lätt tröttsamt i längden men i Knocked Up så var det en härlig balans mellan dom olika skämttyperna så det funkade väldigt bra.
Några små minus; skådespeleriet är väl inte precis på nån oscars-nivå men fast det är inget som stör precis. Sen kan drygt två timmar för en rom-com kännas lite i längsta laget.
Efter The Simpsons Movie och Hot Fuzz (inte sett än men reservar andra-platsen åt den) så är detta årets roligaste film så här långt iaf.
P.S. På tal om graviditets-komedier så ser jag fram emot Juno som kommer till sverige i början av nästa år. Jason "Thank you for smoking" Reitman står för regi och huvudrollerna spelas av Michael Cera och Ellen Page, med i filmen är också bl a Jennifer Garner och Jason Bateman
Pink Floyd The Wall - Världens längsta musikvideo
*SPOILER ALERT*
Jag såg nyss Pink Floyd The Wall som är baserad på Pink Floyd's album The Wall (no shit!). Till att börja så kan jag säga att albumet är ett av tidernas bästa album utan att egentligen innehålla några bra låtar. Ok Comfortably Numb och Hey You och några till är bra som dom är men i övrigt så är det liksom nja. Men lyssnar man igenom hela albumet så märker man hur bra dom funkar tillsammans, liksom Another Birck in the Wall (part 2) är väl en ok låt men det är när man först lyssnar på Another Brick in the Wall (Part 1) som går in i The Best Days of Our Lives som sedan går in i Another Brick (part 2) som den blir fantastisk.
Ok nu till filmen. The Wall är ett konceptalbum och storyn är den samma som i filmen. Den handlar om Pink (spelad av sångaren/live aid-snubben Bob Geldof) som när han är liten förlorar sin far i WW2 och därefter enbart tas om hand av sin överbeskyddande mamma. I skolan råkar han ut för tyranniska lärare. Pink växer sedan upp och blir rockstjärna och gifter sig men hans fru är senare otrogen mot honom. Alla dessa tråkigheter är "bricks in the wall", en vägg som Pink bygger upp i hjärnan och isolerar sig från omvärlden och blir mer och mer insane. När han inför ett gig åker på en drogöverdos så börjar han hallucinera att han är en ledare för ett Nazist-liknande parti och att konserterna är som stora samlingar för partiets följeslagare. Slutligen gör hans samvete uppror och hans ställs inför en rättegång i sin egen skalle. Där kommer juryn fram till att Pink måste riva muren och öppna sig till omvärlden igen vilket gör hela storyn till en cykel som går runt (vilket demonstreras så underbart genom att första låten på albumet börjar med en röst som säger "...We came in" och det sista som hörs på sista låten är en röst som säger "Isn't this where...")
Har man inte lyssnat på albumet The Wall och dessutom läst på vad storyn på den handlar om så skulle jag vilja säga att man är körd när man ser filmen. Filmen har näst intill ingen dialog förutom det som sjungs i Pink Floyd's låtar vilket bör göra det svårt att hänga med när det klipps från skolan till krig till Pink som rockstjärna till animerade sekvenser. Nu har ju jag som tur är lyssnat flitigt på The Wall och läst på mig på storyn så jag kunde bara sitta å njuta av en enda lång musikvideo till detta underbara album (fick enorma rysningar när Comfortably Numb drog igång). En låt har tillkommit i början av filmen som inte är med på skivan och låten Empty Spaces har omarbetats till en längre verision (som egentligen är den ursprungliga verisionen). Annars så är alla låtar med som vanligt förutom Hey You (vilket är väldigt synd eftersom den är min favorit på albumet) och The Show Must Go On.
Som film betraktat är den väl inte mycket mer än godkännd men som The Wall med rörliga bilder så är den riktigt bra, de är ju som svårt å klaga på soundtracket
7,5/10
The Simpsons Movie...igen (and a not so pleasent surprise)
Senare på kvällen tänkte jag se Mystic River som jag köpte för drygt en månad sen men inte sett än (sett den förut dock) men när jag skulle ta ut dvd-skivan så var det inte Mystic River som låg i fodralet utan...Lilo & Stitch 2. Jag lyckades iaf hitta kvittot till filmen så nu är det bara å dra på onoff å klaga. Istället såg jag Ocean's Eleven å den är ju alltid lika charmig.
Transformers - Not much more than meets the eye
3:e biobesöket på 6 dagar och idag blev det Transformers. Som liten kid så lekte man med och såg på en hel del Transformers och när jag först hörde att det skulle komma en live-action film om dom utomjordiska robotarna så vart jag jäkligt taggad. Min upphetsning svalnade dock en hel del när ajg fick reda på att Michael Bay skulle regissera. Hur som helst när en kompis har lust å se den så får man ju ställa upp.
För att recensera kortfattat kan jag skriva att filmen sög i 1 - 1½ timme sen kom Transformers igång och det vart skitsnygg action och man tänkte inte lika mycket på att den sög.
Om jag ska göra en lite mer djupgående recension så kan jag ju börja med det som var bra, själva huvudattraktionen; Transformers themselves. Sannslöst snyggt gjorde, framförallt själva transformeringen och dom bjöd på rejält bra action i den slutgiltiga fighten. Sen var Shia Lebouf bra i huvudrollen och Megan Fox var het.
Där tar det slut på det som var bra, nu till det som var dåligt. Det jag störde mig mest på var det usla manuset. Allow me to demenstrate:
Defense Secretary John Keller (överspelad av Jon Voight) ska introduceras i filmen genom att hålla ett tal för några highschool-studenter. Innan han går upp på scenen kommer nån och säger "hello, Defense Secretary Keller" Keller byter en mening med nån annan kille. Klipp till några av eleverna som säger "look, there's the Defense Secretery" och drar nåt uselt "actionfilms-skämt". Och som om vi inte visste att han är Defense Secretary nu så säger nån jäppe högt när Keller går ut på scen "ladies and gentlemen, Defense Secretary Keller". På ca 5-6 meningar så sades det att han var Defense Secretary 3 gånger. I think we got it the first time liksom.
Sen, som i alla Michael Bay's filmer, så är "actionfilms-humorn" väldigt påtaglig i denna film och dom outhärdliga one-linesen står som spön i backen.
Sen fattar jag inte meningen med soldaterna i början, varför fick dom, framförallt han som såg ut som Johnny Knoxville, massa bakgrundsstorys om dom ändå i stort sett skulle glömmas bort helt i resten av filmen. Bättre att fokusera helt på den lama geeky-boy-gets-girl-of-his-dreams-storyn (även om det var svårt att se Lebouf som geek) som var huvudstoryn förutom själva Transformers-kriget.
Ensemblen var väl inget speciellt att hänga i julgranen förutom Lebouf då som trots kämpande med det dåliga manuset klarade sig bra. inte ens en favorit som John Turturro kunde rädda upp det hela utan han, liksom Voight, spelade över.
Den maffiga action man bjöds på och för att det är just Transformers räddar den dock från fulltsändig katastrof
4.5/10