Årets Album 2008: # 1
När både Mars Volta och Metallica kommer med varsin skiva och ingen blir årets album, vilken kan det då vara?
Artist: TV on the Radio
Titel: Dear Science
Bästa spår: Stork & Owl, Golden Age, Lover's Day
.....hmmm.....var ska man börja.
För två år sedan släppte Brooklyn-baserade TV on the Radio sitt andra album Return to Cookie Mountain. Den skivan kom etta på Musikbyråns lista över 2006 års bästa album och jag blev intresserad. Laddade hem skivan, tyckte den va ok men den fastnade inte förrän slutet av förra året då jag plötsligt insåg dess briljans. Jag blev såklart förväntansfull när det började snackas om att ett nytt TVotR-album var på gång. Förväntningarna blev aningen mer skeptiska dock eftter att jag hörde en låt från nya skivan (Dancing Choose) för första gången. Sen kom skivan. Wow. Är det sant? Är den så här fruktansvärt bra? Det tog bara några lyssningar innan jag insåg att detta inte bara var årets album utan det bästa som släppts sedan Mars Volta's debut 2003.
Det unika med TVotR är att ingen låt är den andra lik, for real, och det känns även som att ingen av låtarna är sig lik nästa gång man lyssnar på dom. Man hör nästan alltid nåt nytt varje gång man lyssnar på skivan, det kan vara ett stråkarrangemang där, en syntslinga här eller dylikt. På tal om unik, Tunde Adebimpe och Kyp Malone's röster är out of this world och dom kontrasterar varann utomordentligt.
Jag känner mig i behov av att göra en låt-för-låt nu så...:
Halfway Home - Perfekt inledning. Drivande trummor tillsammans med Adebimpes djupa stämma övergår till refrängen som sjungs i falsett. Sen avslutas den på ett TVotR-ösigt vis. Perfection.
Crying - Arrangemang på arragnemang tillsammans med Kyp Malone's gudomliga falsett-sång gör denna låten superb. Gitarren i versen är sjukt medryckande likaså den avslutande syntslingan tillsammans med ett gäng blåsinstrument.
Dancing Choose - Adebimpe rappar verserna vilket nog var det som fick mig lite skeptisk första gången jag hörde den, men egentligen visar det bara ytterligare en sida av denna grupp. Avslutas även denna med en grymm blås/synt combo.
Stork & Owl - min absoluta favorit på Dear Science. Kyp sjunger den med sån innerlig känsla så det gör ont. Addera ett underbart stråkarrangemang och det är nästan så vackert att man börjar gråta.
Golden Age - En funky och rolig och framförallt mycket bra låt. Återigen ett underbart blås och stråk arrangemang och som gör refrängen fantstisk. Clap your hands!
Family Tree - Ytterligare en så-vacker-så-det-gör-ont-låt. Tunde sjunger den fantastiskt ackompanjerad mestadels av piano.
Red Dress - sjukt bra refräng i denna låt alltså
Love Dog - En sorglig men ack så vacker låt
Shout Me Out - Största favoriten efter dom 3 tidigare nämnda låtarna. Börjar i lungt tempo och har en kraftig avslutning som nästan kan liknas med nåt av U2.
DLZ - Dear Science's "svagaste" spår vilket säger mer om skivan än om just denna låten
Lover's Day - Albumet avslutas perfekt med en marsch i kärlekens tecken
Helt klart årets bästa skiva. Finns egentligen inte en dålig sekund på den, bara 3021 sekunders genialitet.
Årets Album 2008: # 2
Artist: The Mars Volta
Titel: The Bedlam in Goliath
Bästa spår: Ilyena, Wax Simulacra, Ouroborous
Hade den släppts ifjol som det var tänkt så hade mitt favoritbands fjärde skiva blivit 2007 års album. Nu drog det ut på tiden och vart istället det album jag sog mest fram emot 2008. Alla mina förhoppningar inträffades.
Sedan debuten De-Loused in the Comatorium så har varje skiva TMV gjort blivit lite sämre (ytterst marginelt alla 3 är sjukt grymma) men med The Bedlam in Goliath svänger det om igen. Omar har sagt att dom fick en nytändning med nya trummisen Thomas Pridgen och inget ont om den tidigare batteristen John Theodore men jag tror också att bytett är en stor förklaring till denna underbara skiva. Bästa låten på skivan, Ouroborous, innehåller ett sinnesjukt trumspel som visar hur äckligt skicklig denna kille är.
Detta är nog också den ösigaste skivan dom gjort. Aberinkula inleder skivan i full fart från första skivan. Sen kommer en magisk Mars Volta-övergång till andra låten Metatron. Tredje spåret Ilyena inleds med Cedric-sång överöst i effekter, när hans riktiga röst kommer in i samma stund som resten av bandet börjar kräma på är det på nytt Mars Volta-magi. Den inledande kvintetten av låtar når sin kulmen i och med duon Wax Simulacra/Goliath. Efter denna början tappar skivan lite. Torniwuet Man, Cavalettas och framförallt Agadez är dock mycket bra men Askepios som kommer efter den är mest bara konstig (och då är det ändå Mars Volta vi snackar om). Men efter det kommer tidigare nämnda Ouroborous som efter jag såg den live i vintras har blivit min TMV-favorit. Allt är så jävla bra med den.
Jag var ju ganska säker på att detta skulle bli årets skiva och det var det också med tanke på hur grymt bra den är fram till den 22 september....
Årets Album 2008: # 3
Artist: Sigur Rós
Titel: Með suð í eyrum við spilum endalaust
Bästa spår: Inní mér syngur vitleysingur, Við spilum endalaust, Festival
Skivan som fick mig att upptäcka detta fantastiska, sagolika, isländska bandet. Hade under en längre tid tänkt kolla upp dom men det hade aldrig blivit av sen släptte dom Með suð í eyrum við spilum endalaust (som typ betyder "med sus i öronen spelar vi i oändllighet") och jag tänkte "nu jävlar". Jag vart inte besviken kan jag säga. Så vacker. Så magnifik. Så kraftfull. Så jävla bra.
Den lekfulla Gobbledigook är en mycket bra inledning på skivan. Sen kommer tre underbara låtar, Inní mér syngur vitleysingur, Góðan daginn, Við spilum endalaust, med den första som den starkaste i trion med så många lager av musik, xylofon, blås och stråkar, och allt annat, så det är nästan på gränsen till för mycket. Men det blir inte för mycket, det blir helt underbart. Efter denna trio kommer absolut bästa låten på skivan, den överjävliga Festival. Drygt 9 minuter magi som inleds med 4 och en halv minut av den vackraste falsett rösten som finns, signerad Jónsi Birgisson. Sedan byggs låten med hjälp av trummor och bas och gitarr och stråkar upp till kanske tidernas bästa sekund i musikhistorien. Efter 7.33 exploderar låten och man får nåt jag vill kalla musikalisk orgasm. Efter detta är resten av skivan lite, lite svagare men minst lika vacker rakt igenom.
P.S. Att få uppleva detta live i somras på Way Out West var sagolikt. Rysningarna när Jonsi sjöng dom första raderna på Svefn-G-Englar var obeskrivliga likaså rysningarna under konfettiregnet på Festival. Festivalens höjdpunkt utan tvekan.
Årets Album 2008: # 4
Listan fortsätter:
Artist: Metallica
Album: Death Magnetic
Bästa spår: That Was Just Your Life, All Nightmare Long, My Apocalypse
Metallica? Bara fyra? Ja faktiskt, mina gamla favorit-rockare har gjort ett riktigt riktigt bra album, don't get me wrong, men det innehåller inte den genialitet som top 3 på listan och framförallt inte som deras tidi...nej jag ska inte jämföra med Master of Puppets och company.
Dom små fragmenten av skivan man fick höra på deras Mission Metallica-sida fram till releasen gav verkligen mersmak och som sagt skivan håller hög klass. Produktionsmässigt bättre än St. Anger men inte helt super. Låtmässigt ibland bättre ibland sämre än St. Anger. Metallica visar iaf att fortfarande kan skriva grymma thrash-låtar i stil med Blackened. My Apocalypse är ett lysande exempel och är tillsammans med All Nightmare Long och That Was Just Your Life, också två fartfyllda låtar, dom bästa på skivan. Däremot har skivan några svaga punkter, framförallt Unforgiven III som inte är helt usel men som för det första saknar en bra refräng och för det andra nog skulle vara bättre om referensen till dom tidigare två Unforgiven-låtarna inte gjorts utan den hetat något annat. Sen är texterna på skivan inte samma Hetfield-klass som jag är van vid, mest märkbart i Broken, Beat & Scarred som textmässigt känns lite Bullet for My Valentine/Trivium-vallpig (no offense). Sen är inte Suicide & Redemption någon Call of Ktulu precis.
Kirk är dock tillbaka med sina solon vilket är mycket välkommet, framförallt när man får spela med på Guitar Hero, och Death Magnetic är en mycket röjig skiva som är kul att lyssna på.
P.S. Bara 4 referenser till deras tidigare alster får väl ses som godkänt ändå.
Artist: Metallica
Album: Death Magnetic
Bästa spår: That Was Just Your Life, All Nightmare Long, My Apocalypse
Metallica? Bara fyra? Ja faktiskt, mina gamla favorit-rockare har gjort ett riktigt riktigt bra album, don't get me wrong, men det innehåller inte den genialitet som top 3 på listan och framförallt inte som deras tidi...nej jag ska inte jämföra med Master of Puppets och company.
Dom små fragmenten av skivan man fick höra på deras Mission Metallica-sida fram till releasen gav verkligen mersmak och som sagt skivan håller hög klass. Produktionsmässigt bättre än St. Anger men inte helt super. Låtmässigt ibland bättre ibland sämre än St. Anger. Metallica visar iaf att fortfarande kan skriva grymma thrash-låtar i stil med Blackened. My Apocalypse är ett lysande exempel och är tillsammans med All Nightmare Long och That Was Just Your Life, också två fartfyllda låtar, dom bästa på skivan. Däremot har skivan några svaga punkter, framförallt Unforgiven III som inte är helt usel men som för det första saknar en bra refräng och för det andra nog skulle vara bättre om referensen till dom tidigare två Unforgiven-låtarna inte gjorts utan den hetat något annat. Sen är texterna på skivan inte samma Hetfield-klass som jag är van vid, mest märkbart i Broken, Beat & Scarred som textmässigt känns lite Bullet for My Valentine/Trivium-vallpig (no offense). Sen är inte Suicide & Redemption någon Call of Ktulu precis.
Kirk är dock tillbaka med sina solon vilket är mycket välkommet, framförallt när man får spela med på Guitar Hero, och Death Magnetic är en mycket röjig skiva som är kul att lyssna på.
P.S. Bara 4 referenser till deras tidigare alster får väl ses som godkänt ändå.
Årets Album 2008: # 5
Nedräkning av årets bästa album börjar nu:
Artist: Kings of Leon
Titel: Only by the Night
Bästa spår: Closer, Sex on Fire, Use Somebody
Jag började lyssna på Kings of Leon för lite drygt ett år sen tack vare min tjej Karin och har tyckt att deras tidigare skivor varit bra men ingen har riktigt haft det lilla extra. Deras nya skiva har dock det. Inledande Closer är ett underbart intro-spår som följs av 4 låtar som utgör en av dom bästa första halvorna av någon skiva i år. Höjdpunkterna är, förutom Closer, singlarna Sex on Fire, vars refräng helt fantastisk, och übersköna Use Somebody. Efter 5e spåret Manhattan tappar Only by the Night lite momentum, inte för att dom resterande sex låtarna är dåliga, tvärtom tror jag några av dom kommer växa med tiden, men dom kommer inte upp i samma standard som den briljanta inledningen.
P.S. Ska bli riktigt kul att se dom live i Köpenhamn i februari!
Artist: Kings of Leon
Titel: Only by the Night
Bästa spår: Closer, Sex on Fire, Use Somebody
Jag började lyssna på Kings of Leon för lite drygt ett år sen tack vare min tjej Karin och har tyckt att deras tidigare skivor varit bra men ingen har riktigt haft det lilla extra. Deras nya skiva har dock det. Inledande Closer är ett underbart intro-spår som följs av 4 låtar som utgör en av dom bästa första halvorna av någon skiva i år. Höjdpunkterna är, förutom Closer, singlarna Sex on Fire, vars refräng helt fantastisk, och übersköna Use Somebody. Efter 5e spåret Manhattan tappar Only by the Night lite momentum, inte för att dom resterande sex låtarna är dåliga, tvärtom tror jag några av dom kommer växa med tiden, men dom kommer inte upp i samma standard som den briljanta inledningen.
P.S. Ska bli riktigt kul att se dom live i Köpenhamn i februari!
The fabulous skivår of 2008!
Jag kommer i likhet med förra året göra en större redovisning av årets musik men jag måste bara kommentera lite hastigt redan nu. Sjukt vad många bra artister som släppt skivor i år.
The Mars Volta, Metallica, Cold War Kids, Sigur Ros, TV on the Radio, Eagles of Death Metal, The Killers, The Shys, Kings of Leon, Raconteurs, Nick Cave, Nine Inch Nails, The Black Keys och många fler.
Dessutom upptäckte jag häromdan att Bloc Party också smygit ut ett album i år utan min vetskap. I love 2008!
The Mars Volta, Metallica, Cold War Kids, Sigur Ros, TV on the Radio, Eagles of Death Metal, The Killers, The Shys, Kings of Leon, Raconteurs, Nick Cave, Nine Inch Nails, The Black Keys och många fler.
Dessutom upptäckte jag häromdan att Bloc Party också smygit ut ett album i år utan min vetskap. I love 2008!
Världens bästa band: revisited
Gjorde en top-5 för snart två år sen och nu med nyuppstartad blogg känner jag mig obligated att uppdatera den listan:
1. The Mars Volta
2. Tool
3. Queens of the Stone Age
4. Metallica
5. TV on the Radio
va fan jag lägger till 5 band också
6. Sigur Rós
7. Kings of Leon
8. The White Stripes
9. Mastodon
10. System of a Down
1. The Mars Volta
2. Tool
3. Queens of the Stone Age
4. Metallica
5. TV on the Radio
va fan jag lägger till 5 band också
6. Sigur Rós
7. Kings of Leon
8. The White Stripes
9. Mastodon
10. System of a Down
Nygammal musik
Upptäckte nyss ett band som jag haft ganska länge i playlisten och tyckt varit rätt bra men nu insåg ju att dom är riktigt jäkla bra.
Che heter bandet och är ett stoner-rock-band bestående av stoner-gudfäderna Kyuss's trummis Brant Bjork, som här spelar gitarr och sjunger, Bjork's efterträdare på trummor i Kyuss, Alfredo Hernandez (som även spelat lite i Queens of the Stone Age som i sin tur skapades av gamla Kyuss-medlemmar, Josh Homme & Nick Oliveri) spelar även trummor i Che och Unida's (ett annat jäkligt bra stoner-band som leds av gamla Kyuss-sångaren Andy Garcia) Dave Dinsmore står för basspelet. Det tråkiga med Che är att dom bara gjort en skiva, Sounds of Liberation, men hur jäkla bra är inte den då. 7 låtar där den ena är bättre än den andra och alla innehåller underbara riff från Bjork. Det är jäkligt svårt att välja en favoritlåt på skivan. Alla som gillar stonerrock borde, nej, måste kolla upp denna skiva.
Che heter bandet och är ett stoner-rock-band bestående av stoner-gudfäderna Kyuss's trummis Brant Bjork, som här spelar gitarr och sjunger, Bjork's efterträdare på trummor i Kyuss, Alfredo Hernandez (som även spelat lite i Queens of the Stone Age som i sin tur skapades av gamla Kyuss-medlemmar, Josh Homme & Nick Oliveri) spelar även trummor i Che och Unida's (ett annat jäkligt bra stoner-band som leds av gamla Kyuss-sångaren Andy Garcia) Dave Dinsmore står för basspelet. Det tråkiga med Che är att dom bara gjort en skiva, Sounds of Liberation, men hur jäkla bra är inte den då. 7 låtar där den ena är bättre än den andra och alla innehåller underbara riff från Bjork. Det är jäkligt svårt att välja en favoritlåt på skivan. Alla som gillar stonerrock borde, nej, måste kolla upp denna skiva.
Kvällen i förrgår var...
...underbar, ösig, svettig men framförallt var det jävla bra.
nån gång mellan 17 och 18 tog vi oss till Globen-området för att ställa oss i den kyliga kön till Annexet och Queens of the Stone Age. Vi kom långt fram i kön trots att vi var rätt sena och sen efter att ha lämnat in jackan i garderoben så kom vi in till arenan och satte oss bakom ett gäng småpojkar som var längst fram vid staketet. När förbandet drog igång så var det inga problem för mig att ta mig längst fram och inom kort hade jag även Karin vid min sida.
Förbandet ja. Biffy Clyro var verkligen perfekt som förband. Jag har lyssnat en del på dom sen jag fick reda på att dom skulle spela före QOTSA och jag tycker dom är riktigt bra. Dom spelade inte min favorit-låt igår men dom öste på bra och spelade i precis rätt längd, varken för länge eller kort vilket lätt kan hända med förband.
Sen när dom var klar och nån typ av kristallkronor vecklades ut så entrade huvudakten scenen, coola som alltid med röd-svart färgtema på kläderna, och drog igång Monsters in the Parasol. Sen bara fortsatte det.
Josh öste på och dansade i sin något speciella stil, man fick även en dos av hans härliga humor när han skällde lite på en vakt (håll koll på denna blogg imorrn för video). Michael var grym på basen å rockade loss ordentligt. Troy var som alltid lika cool och stiligt klädd. Dean satt mest vid sin synt och...satt. Joey såg jag inte mycket av pga den onödigt höga scenen plus en massa stärkare men det jag såg var awesome.
20 låtar spelades och det var rätt jämnt fördelat över albumen; en från första, fyra från R, sex från songs for the deaf, fyra från lullabies och fem från senaste Era Vulgaris.
väldig svårt att välja bästa låtarna men några var Burn the Witch, Feelgood Hit of the Summer, Walking on the Sidewalk, In the Fade, Go with the Flow, Little Sister, 3's & 7's och extranummren. Första var Millionare där Josh spelade sönder en sträng nästan direkt men körde på ändå och sen Song for the Dead som avslutning, den låt jag såg fram emot mest och som verkligen levde upp till mina förväntningar.
Det är omöjligt att jämföra och bestämma vilken av denna och Mars Volta-spelningen som var bäst dom var helt enkelt så olika. Mars Volta var 2 och en halv timmes njutning. QOTSA var 2 timmars (eller hur länge dom nu spelade) ös. Kort sagt två jäkligt bra spelningar.
Setlist:
Monsters in the Parasol
Hangin' Tree
Turning on the Screw
Burn the Witch
Misfit Love
Feel Good Hit of the Summer
Sick, Sick, Sick
Walking on the Sidewalk
Go With the Flow
Somone's in the Wolf
I Wanna Make It Wit Chu
In the Fade
Little Sister
Tangled up in Plaid
I Think I Lost My Headache
Do It Again
3's and 7's
First It Giveth
Millionaire
Song for the Dead
nån gång mellan 17 och 18 tog vi oss till Globen-området för att ställa oss i den kyliga kön till Annexet och Queens of the Stone Age. Vi kom långt fram i kön trots att vi var rätt sena och sen efter att ha lämnat in jackan i garderoben så kom vi in till arenan och satte oss bakom ett gäng småpojkar som var längst fram vid staketet. När förbandet drog igång så var det inga problem för mig att ta mig längst fram och inom kort hade jag även Karin vid min sida.
Förbandet ja. Biffy Clyro var verkligen perfekt som förband. Jag har lyssnat en del på dom sen jag fick reda på att dom skulle spela före QOTSA och jag tycker dom är riktigt bra. Dom spelade inte min favorit-låt igår men dom öste på bra och spelade i precis rätt längd, varken för länge eller kort vilket lätt kan hända med förband.
Sen när dom var klar och nån typ av kristallkronor vecklades ut så entrade huvudakten scenen, coola som alltid med röd-svart färgtema på kläderna, och drog igång Monsters in the Parasol. Sen bara fortsatte det.
Josh öste på och dansade i sin något speciella stil, man fick även en dos av hans härliga humor när han skällde lite på en vakt (håll koll på denna blogg imorrn för video). Michael var grym på basen å rockade loss ordentligt. Troy var som alltid lika cool och stiligt klädd. Dean satt mest vid sin synt och...satt. Joey såg jag inte mycket av pga den onödigt höga scenen plus en massa stärkare men det jag såg var awesome.
20 låtar spelades och det var rätt jämnt fördelat över albumen; en från första, fyra från R, sex från songs for the deaf, fyra från lullabies och fem från senaste Era Vulgaris.
väldig svårt att välja bästa låtarna men några var Burn the Witch, Feelgood Hit of the Summer, Walking on the Sidewalk, In the Fade, Go with the Flow, Little Sister, 3's & 7's och extranummren. Första var Millionare där Josh spelade sönder en sträng nästan direkt men körde på ändå och sen Song for the Dead som avslutning, den låt jag såg fram emot mest och som verkligen levde upp till mina förväntningar.
Det är omöjligt att jämföra och bestämma vilken av denna och Mars Volta-spelningen som var bäst dom var helt enkelt så olika. Mars Volta var 2 och en halv timmes njutning. QOTSA var 2 timmars (eller hur länge dom nu spelade) ös. Kort sagt två jäkligt bra spelningar.
Setlist:
Monsters in the Parasol
Hangin' Tree
Turning on the Screw
Burn the Witch
Misfit Love
Feel Good Hit of the Summer
Sick, Sick, Sick
Walking on the Sidewalk
Go With the Flow
Somone's in the Wolf
I Wanna Make It Wit Chu
In the Fade
Little Sister
Tangled up in Plaid
I Think I Lost My Headache
Do It Again
3's and 7's
First It Giveth
Millionaire
Song for the Dead
Bollen tillbaka till WTAI
Väcktes imorse av ett samtal från min älskade med ett beslutssvårighetsframkallande besked: Queens of the Stone Age kommer till en-dags-festivalen Where The Action Is, festivalen som krockar med Hultsfred. Som jag tidigare nämnt så var WTAI förstavalet från början när dom tidigt presenterade Foo Fighters men sen smällde Hultsfred till med Rage Against the Machine. Och nu, som sagt, så slog WTAI en lurig stoppboll i och med QOTSA, som jag för övrigt ska se på Annexet ikväll, och frågan är om Hultsfred hinner fram och få över bollen. Jag skulle verkligen vilja se RATM men tanken på Foo och Queens, Dave Grohl och Josh Homme, på samma scen under samma dag väcker härliga tankar på diverse collaborations. Man skulle ju kunna hoppas att Rage inte spelar sista dagen på Hultsfred, vilket är föga troligt, för då skulle man ju kunna åka dit ner en dag och sen upp till sthlm för vara där the action är. Jag får återkomma om den här saken helt enkelt.
Kvällen igår var...
...magisk, underbar, stundtals helt urflippad men framförallt var det riktigt jävla bra.
Strax innan halv 6, 2 timmar innan konsertens början, kom vi till Cirkus för att köa till The Mars Volta. vi befarade att det skulle vara en del kö men det var väldigt lugnt i entrén. Strax innan 19 släppte dom in oss en bit på vägen, sen efter att jag och Dennis hade sneakat oss fram till en bra plats, Karin och hennes bror tog hand om garderoben så dom kom lite efter, så släpptes vi in till själva arenan. Det var inga som helst problem att få en plats längst fram vid staketet ungefär ett par meter från scenens mitt och strax efteråt kom även Karin fram till vårat ställe.
Efter några låtar och ca en halvtimmes försening så hörde man Ennio Morricones tema till Sergio Leones film För en handfull dollar i högtalarna och 8-mannabandet entrade scenen. Sen drog dom igång min favorit-låt Roulette Dares and all hell broke loose. Alla, eller åtmisntone majoriteten av bandet, fick frispel.
Man skulle kunna dela upp dom åtta killarna i Mars Volta i fyra grupper. Längst bak har vi rytmsektionen. Thomas Pridgen som nog är det grymmaste som suttit bakom ett trummset (Enligt både Aftonbladet och Expressen var han bäst på konserten och kalldes för övermänsklig och monster). Det var underbart att se Omar's breda leende av njutning när Thomas drog igenom ett trummsolo. Tillsammans där bak har han med sig Juan Alderete på bas som öste på som fan även om han bara höll sig till sin kvadratmeter och 10talet pedaler vid sidan om trummsetet. Hans basintro/solo på Day of the Baphomet var sinnessjukt.
På ena sidan av scenen fanns "ljud"-sektionen med alltid lika lugna men ändå coola Paul Hinojos (tidigare bassist i At the Drive-in, föregångaren till Volta) som funkar som sound-manipulator och andra-gitarrist. Andra parten, organisten Isaiah Ikey Owens, är raka motsatsen. Han ser ut som en smått överviktig Ray Charles på speed.
Sen på andra sidan har vi Marcel Rodriguez-Lopez och Adrian Terrazas-Gonzales och deras lekstuga. Dom hade typ 100 instrument (diverse blåsinstrument, maraccas av alla dess sorter, chimes, bongo-trummor, cowbell för att bara nämna några) som dom turades om att använda. Man kunde inte vända blicken från dom i 5 sekunder utan att dom hade nåt annat instrument när man tittade tillbaka.
Sen längst fram, eller rättare sagt över hela scenen, eller ännu mer exakt runt om i hela cirkus, så har vi frontfigurerna: Cedric Bixler-Zavala på sång och Omar Rodriguez-Lopez på gitarr. Cedric hade ungefär den energi som hans 153 koppar kaffe under konserten borde ge honom vilket nådde sin kulmen under den säkert 30-minuter långa verisionen av Cygnus...Vismund Cygnus. Under en jam-session i låten så började Cedric först att kasta ut en trummpinne till publiken strax efter tog han nästa grej han såg, nämligen en av Thomas cymbaler, och slåg sönder lite på scenen innan även den åkte ut i publiken. Medans roddare hade fullt upp med att försöka få tillbaka den så var Cedric påväg upp till sittplats-läktaren för att hälsa på lite fans, några mer våldsamt än andra tydligen. Efter lite titt-ut-lek med ett skynke på väg tillbaka till scenen så vart det klättring på stärkare tills han slutligen fann sig på scen igen och knöt ihop låten med resten av bandet.
Omar var nästan lika far-out som Cedric men han har ju ett band att tänka på också. Det var riktigt roligt hur han ibland, med ryggen mot publiken, verkligen dirigerade bandet, när dom skulle starta/stoppa jam-sessionerna och så. Han är ett sånt musikaliskt geni så det finns ju inte.
Bästa låtarna av dom 12 som kördes under den ca 2 och en halv timme långa konserten var enligt mig Roulette Dares, Goliath, Ilyena, Tetragrammaton och framförallt Ouroborous som för tillfället tagit över platsen som min favoritlåt. Sjukt bra låt som gjorde sig riktigt jävla bra live.
Trots en ömmande bröstkorg tack vare staketet så gör jag inget annat än att längta till Queens of the Stone Age på måndag och till nästa gång Mars Volta kommer till Sverige för se dom igen måste jag bara göra.
Setlisten från gårdagen:
Roulette Dares (The Haunt Of)
Viscera Eyes
Wax Simulacra
Goliath
Ouroborous
Tetragrammaton
Agadez
Cygnus...Vismund Cygnus
Drunkship of Lanterns
Ilyena
Meccamputechture
Day of the Baphomet
T(MV) minus 24 hrs
Imorrn vid den här tiden så är det dags för att komplettera things-to-do-before-I-die-listan. Kan inte fatta att jag ska se Cedric, Omar, Paul, Juan, Isaiah, Adrian, Thomas och Marcel live imorgon men det ska jag och det ska bli så jäkla underbart. och att jag sedan några dagar senare ska se Josh, Joey, Troy, Michael och Dean gör stockholms-resan inte ett dugg sämre. Buss härifrån 5.20 imorgon vilket innebär att det blir Call of Duty för hela slanten fram till dess för att sedan sova på resan. Efter det blir det incheckning på en båt.
så jäkla nära nu
11 jävla dagar kvar tills man ska se Queens of the Stone Age i STHLM ochså här kan en setlist se ut:
Millionnaire
Feelgood Hit of the Summer
In the Fade
Hangin Tree
Go With the Flow
Do It Again
Tangled Up In Plaid
Burn the Witch
Little Sister
Infinity
Turning on the Screw
Sick, sick, sick
Into the Hollow
Misfit Love
Make It Wit Chu
3s & 7's
Song for the Deaf
Song for the Dead
The battle of festivalerna
Stora kampen om festivalbesökare i sommar står mellan Hultsfred och Where the action is i Stockholm som krockar med varann 14 juni. Valet mellan dom två har varit självklart när WTAI har skyltat med Hives, Hellacopters och framförallt Foo Fighters. Nu är dock valet nästan ännu självklarare fast åt andra hållet. Till Hultsfred kommer nämligen *drumroll* RAGE AGAINST THE MACHINE. Sjukt jävla häftigt. Skulle ju verkligen inte ha något emot att se dom. Utöver detta har dom även bl a The Hives, Babyshambles, och Serj Tankian (SOAD-sångaren). Kanske blir dom småländska skogarna istälelt för huvudstaden ändå.
Grammy's
Grammy-galan gick av stapeln igår och största vinnaren var Amy Winehouse med 5 priser. Annars var höjdpunkterna i prislistan för min del att The White Stripes och Foo Fighters fick två priser var (även om Foo snuvade Queens of the ston age och Tool på Best hard rock performence) och även att Kanye West drog hem fyra priser (Ja jag gillar Kanye). Metallica var nominerad i en kategori, Best Rock Instrumental Performance, för sin tolkning av Ecstacy of Gold men det var Bruce Springsteen som tog hem det priset för en annan Ennio Morricone-cover som finns på samma tribute-platta som Metallicas cover.
signerat Joshua Homme
Kanske bästa introduceringen av en låt sades av Queens of the Stone Age's sångare Josh Homme på en spelning jag har på datorn.
This song is about sweet, sweet love...
[pause]
...and being drunk
Sen kör dom igång The Lost Art of Keeping a Secret.
Btw har jag nämnt att jag ska se dom om tre veckor?
This song is about sweet, sweet love...
[pause]
...and being drunk
Sen kör dom igång The Lost Art of Keeping a Secret.
Btw har jag nämnt att jag ska se dom om tre veckor?
Ännu ett breakup
Det kom en låt med Blood Brothers när jag lyssnade randomly på winamp så jag kom på att jag kanske skulle ta och kolla upp om dom var på gång med nån ny skiva eller liknande. Det var dom inte, snarare tvärtom. Tydligen så valde dom att gå skilda vägar i november i fjol.
5 skivor hann dom med att göra och jag tycker att dom två sista, Crimes och Yougn Machetes, är dom klart bästa. Det är trist att man missade dom båda gångerna dom var här i Sverige i fjol och nu får man ingen ny chans. Man får i stället glädja sig åt all bra musik dom gjort och att dom gett namn åt min blogg.
Trash into trash equals trash flavored trash.
RIP The Blood Brothers
5 skivor hann dom med att göra och jag tycker att dom två sista, Crimes och Yougn Machetes, är dom klart bästa. Det är trist att man missade dom båda gångerna dom var här i Sverige i fjol och nu får man ingen ny chans. Man får i stället glädja sig åt all bra musik dom gjort och att dom gett namn åt min blogg.
Trash into trash equals trash flavored trash.
RIP The Blood Brothers
Chaos and confusion
A place or situation of chaotic uproar, and where confusion prevails.
Det är vad ordet "Bedlam" betyder som i The Bedlam in Goliath.
Har nu lyssnat igenom skivan några gånger och den är så jävla amazing. Fruktansvärt bra är den. Inledande sju låtarna (Aberinkula, Metatron, Ilyena, Wax Simulacra, Goliath, Tourniquet Man och Cavalettas) är sjukt bra och funkar ihop så bra att man blir mörkrädd. Som jag nämnde tidigare så är övergången mellan Aberinkula och Metatron magisk, samma sak med Wax Simulacra och Goliath. Efter denna öppning (öppning å öppning, mer än halva skivan är avklarad) så tappar den lite med Agadez och Askepios men när nya trummisen Thomas Pridgen börjar gå loss på slagverken i Ouroborous är det redan glömt. Sen avslutas skivan med sköna Soothsayer och Conjugal Burns.
Än en gång har Omar Rodriguez-Lopez visat hur musikaliskt genialisk han är. Och än en gång så måste jag säga att jag dör av längtan till jag får se dom om en dryg månad.
Det är vad ordet "Bedlam" betyder som i The Bedlam in Goliath.
Har nu lyssnat igenom skivan några gånger och den är så jävla amazing. Fruktansvärt bra är den. Inledande sju låtarna (Aberinkula, Metatron, Ilyena, Wax Simulacra, Goliath, Tourniquet Man och Cavalettas) är sjukt bra och funkar ihop så bra att man blir mörkrädd. Som jag nämnde tidigare så är övergången mellan Aberinkula och Metatron magisk, samma sak med Wax Simulacra och Goliath. Efter denna öppning (öppning å öppning, mer än halva skivan är avklarad) så tappar den lite med Agadez och Askepios men när nya trummisen Thomas Pridgen börjar gå loss på slagverken i Ouroborous är det redan glömt. Sen avslutas skivan med sköna Soothsayer och Conjugal Burns.
Än en gång har Omar Rodriguez-Lopez visat hur musikaliskt genialisk han är. Och än en gång så måste jag säga att jag dör av längtan till jag får se dom om en dryg månad.
The Bedlam in Goliath - leaked
Som om det inte vore nog med Mars Volta inlägg för idag så måste jag ju blogga om det faktum att kommande skivan The Bedlam in Goliath nu har läkt ut på nätet så här en knappa två veckor innan den släpps. Precis börjat lyssna igenom den för första gången nu och det blir nog några till innan jag får den riktiga varan i brevlådan den 29e (eller 28e om man får tro Ginza)
Kommit till andra låten nu. Övergången mellan inledande låten Aberinkula och andra spåret Metatron = Kärlek.
Snart bara en månad kvar..
Så här cirka 35 dagar kvar till man ska se The Mars Volta Live så kollade jag in deras hemsida där jag fick fram den troliga setlisten som dom komer bjuda på här i sverige. Dom har iaf kört med samma dom fyra första spelningarna dom kört i år i USA. Så här ser den ut (Vilket album låten är ifrån inom parantes):
Roulette Dares (The Haunt Of) (De-Loused in the Comatorium)
Viscera Eyes (Amputechture)
Wax Simulacra (Bedlam in Goliath)
Goliath (Bedlam in Goliath)
Conjugal Burns (Bedlam in Goliath)
Tetragrammaton (Amputechture)
Agadez (Bedlam in Goliath)
Cygnus....Vismund Cygnus (Frances the Mute)
Metatron (Bedlam in Goliath)
Drunkship of Lanterns (De-loused in the Comatorium)
Ilyena (Bedlam in Goliath)
Meccamputechture (Amputechture)
Aberinkula (Bedlam in Goliath)
Day of the Baphomets (Amputechture)
Mest låtar från nya skivan, Bedlam in Goliath, vilket är förståligt även om jag gärna sett lite mer från debutskivan, De-Loused in the Comatorium, men dom tog iaf med min favorit TMV-låt, Roulette Dares.
Jag såg även en intervju med Cedric och Omar dom gjorde på nåt TV-program i tisdags. Det sades inte så mycket men det nämndes att dom hållit på i upp mot 3 och en halv timme på konserten dagen innan. Can't wait till 20 februari.
Roulette Dares (The Haunt Of) (De-Loused in the Comatorium)
Viscera Eyes (Amputechture)
Wax Simulacra (Bedlam in Goliath)
Goliath (Bedlam in Goliath)
Conjugal Burns (Bedlam in Goliath)
Tetragrammaton (Amputechture)
Agadez (Bedlam in Goliath)
Cygnus....Vismund Cygnus (Frances the Mute)
Metatron (Bedlam in Goliath)
Drunkship of Lanterns (De-loused in the Comatorium)
Ilyena (Bedlam in Goliath)
Meccamputechture (Amputechture)
Aberinkula (Bedlam in Goliath)
Day of the Baphomets (Amputechture)
Mest låtar från nya skivan, Bedlam in Goliath, vilket är förståligt även om jag gärna sett lite mer från debutskivan, De-Loused in the Comatorium, men dom tog iaf med min favorit TMV-låt, Roulette Dares.
Jag såg även en intervju med Cedric och Omar dom gjorde på nåt TV-program i tisdags. Det sades inte så mycket men det nämndes att dom hållit på i upp mot 3 och en halv timme på konserten dagen innan. Can't wait till 20 februari.