Det var bättre förr....
Med risk för att låta som en gammal gubbe så säger jag det ändå: Det var bättre förr. Jag syftar förstås på King Kong som jag såg igår på bio. Men jag måste säga att 1933 års jättegorilla fortfarande är kungen av Kongar. Ok, nu ska jag klaga lite på den nya.
För det första var den, som dom flesta klagat på, alldeles för lång. 3 immar och 8 minuter (jämfört med originalet som bara är 1.40) är i längsta laget (jag säger inte att alla filmer som är över tre timmar är för långa, Magnolia ett bra exempel). Peter Jackson hade nog kunnat skurit av en halvtimme eller två. Men trots att den nästan är dubbelt så lång som originalet så är det inte så mycket mer som händer i den nya. Jackson har mest dragit ut på scenerna (framförallt Kongs slagsmål-scener).
För det andra så tycker jag inte om att denna gigantiska apa som har titelrollen är så kännslig och mänsklig i den nya verisionen. Det hade varit bättre om dom använt gammal hederlig stop-motion teknik istället för Andy Serkis skulle göra en Gollum-revival.
För det tredje är det ju helt absurt att Ann (skådespelaren spelad av Naomi Watts) får känslor för denna håriga enorma best. Hallå!! Kong är en enorm primat som bryter käkar av förhistoriska dinosaurier. En naturlig reaktion är ju rädsla, som den gamle Ann (spelad av Fay Wray på 30-talet) visade filmen igenom. Och när Naomi-Ann till och med försökte lära Kong nåt slags tecken för beautiful, ja då gick det för långt. Jag väntade ju bara på att apan skulle börja prata i slutet, men så långt gick det ju som tur var inte.
Och för det fjärde så fattar jag inte riktigt meningen med karaktären Jimmy. Helt onödig side-story som inte fick nån direkt klarhet (lite coolt dock att han läste Heart of Darkness, boken som Apocalypse Now är baserad på).
Nu var ju 2005 års King Kong inte helt värdelös. Sannslöst vacker, Jack Black som gör mycket bra ifrån sig i en förhållandevis seriös roll, och duktigt regisserad av Peter Jackson, fast jag gillar inte hans användning av slow-motion (han har nån speciell typ av slow-mo som jag inte riktigt kan beskriva men han använde samma typ i LOTR-filmerna) men sånt får man väl ta. Men det bästa med filmen var alla referenser till originalet. Många scener var tagna rakt av och andra grejer hade Jackson fått med på nåt annat sätt (t ex låtsas-infödingarna på broadway hade likadana kläder och var målade på samma sätt som dom infördingarna på ön var i 33 års verision)
Betyget då? 3 bananer och ett bananskal av fem möjliga.
För det första var den, som dom flesta klagat på, alldeles för lång. 3 immar och 8 minuter (jämfört med originalet som bara är 1.40) är i längsta laget (jag säger inte att alla filmer som är över tre timmar är för långa, Magnolia ett bra exempel). Peter Jackson hade nog kunnat skurit av en halvtimme eller två. Men trots att den nästan är dubbelt så lång som originalet så är det inte så mycket mer som händer i den nya. Jackson har mest dragit ut på scenerna (framförallt Kongs slagsmål-scener).
För det andra så tycker jag inte om att denna gigantiska apa som har titelrollen är så kännslig och mänsklig i den nya verisionen. Det hade varit bättre om dom använt gammal hederlig stop-motion teknik istället för Andy Serkis skulle göra en Gollum-revival.
För det tredje är det ju helt absurt att Ann (skådespelaren spelad av Naomi Watts) får känslor för denna håriga enorma best. Hallå!! Kong är en enorm primat som bryter käkar av förhistoriska dinosaurier. En naturlig reaktion är ju rädsla, som den gamle Ann (spelad av Fay Wray på 30-talet) visade filmen igenom. Och när Naomi-Ann till och med försökte lära Kong nåt slags tecken för beautiful, ja då gick det för långt. Jag väntade ju bara på att apan skulle börja prata i slutet, men så långt gick det ju som tur var inte.
Och för det fjärde så fattar jag inte riktigt meningen med karaktären Jimmy. Helt onödig side-story som inte fick nån direkt klarhet (lite coolt dock att han läste Heart of Darkness, boken som Apocalypse Now är baserad på).
Nu var ju 2005 års King Kong inte helt värdelös. Sannslöst vacker, Jack Black som gör mycket bra ifrån sig i en förhållandevis seriös roll, och duktigt regisserad av Peter Jackson, fast jag gillar inte hans användning av slow-motion (han har nån speciell typ av slow-mo som jag inte riktigt kan beskriva men han använde samma typ i LOTR-filmerna) men sånt får man väl ta. Men det bästa med filmen var alla referenser till originalet. Många scener var tagna rakt av och andra grejer hade Jackson fått med på nåt annat sätt (t ex låtsas-infödingarna på broadway hade likadana kläder och var målade på samma sätt som dom infördingarna på ön var i 33 års verision)
Betyget då? 3 bananer och ett bananskal av fem möjliga.
Kommentarer
Trackback