Del 2, Torsdag: Kö, regn och hunger
Del 2 av 4 om min STHLM/Metallica-resa
Klockan 7 ringde väckaren och det gällde att så tyst som möjligt göra sig i ordning för att så snabbt som möjligt ta sig till Stadion och Metallica-kön. Kl 08.15 var vi på plats ungefär vilket innebar att ca 9 timmars kö väntade till insläppet runt 17.00. Frukosten från 7-11 på vägen dit satt där den skulle och det kändes bra i början. Det höll i ca två timmar då det började regna och bli kallt, som tur var så kom det försäljare som sålde regn-skydd vilket är ett av dom bästa inköp jag gjort. Vid den här tidpunkten hade Axe gått fram för å snacka med Jimmy som stod längst fram i kön å där vart han kvar. Efter ett par timmar kvar på våran ursprungliga plats så skulle jag gå å hämta en påse med Johans macka som Axe hade men när jag va där framme så tänkte jag att det är ju här man ska stå så jag ringde Johan å sa att han skulle ta sig fram också. Så efter att ha frusit å suttit i regnet i en hyffsad bra köplats så kändes allt betydligt bättre när man kommit till fronten. Strax efter vi kom dit så kom två killar som stod där framme tillbaka från McDonalds med x antal cheeseburgare som delades ut vilket stillade den tilltagande hungern en aning iaf. Inte alltför långt efter denna lilla måltid så slutade det även att regna och solen tittade t o m fram. Och när en bil parkerade på andra sidan vägen, sett från kön, och började lira Metallica i bilstereon så kändes det som om dom sista timmarna gick väldigt snabbt.
Strax före kl 17.00 så var det då dags för insläpp. Som vanligt så påpekar säkerhetsansvariga mer än en gång att man ska gå in på arenan och som vanligt så är det väldigt svårt att bara gå. Det blir en blandning av power-walk, joggning och småspringande. Denna kombination ledde till en plats längst fram vid staketet lite till vänster vilket kändes helt ok (rättare sagt mycket mer än ok). Efter att ha lyssnat lite på en säkerhetsvakt, som stod framför staketet, berätta om hur rökigt det var i "P diddys och Snoop doggy dogg eller vad dom heter"'s loger när dom va i Sverige så gick finska rockgruppen Him in på scenen ungefär kvart i 7. Större delen av publiken längst fram tyckte inte det var så kul och Him tyckte nog inte det var allt för kul heller. Stundtals utbuad och grejer kastades mot scenen (väldigt löjligt och respektlöst tycker jag). Själv har jag inget emot Him, även om jag inte lyssnar så mycket på dom nu som för några år sen, men att dom ska vara förband åt Metallica känns bara så fel. Även om dom försökte genom att bara köra deras röjigare låtar så funkade det helt enkelt inte. Efter 45 minuter var dom klar och drygt en timme efter det så spelades AC/DC's It's a Long Way To the Top i högtalarna och när den tystnade så visste man vad som skulle hända väldigt snart.
To be continued...
Klockan 7 ringde väckaren och det gällde att så tyst som möjligt göra sig i ordning för att så snabbt som möjligt ta sig till Stadion och Metallica-kön. Kl 08.15 var vi på plats ungefär vilket innebar att ca 9 timmars kö väntade till insläppet runt 17.00. Frukosten från 7-11 på vägen dit satt där den skulle och det kändes bra i början. Det höll i ca två timmar då det började regna och bli kallt, som tur var så kom det försäljare som sålde regn-skydd vilket är ett av dom bästa inköp jag gjort. Vid den här tidpunkten hade Axe gått fram för å snacka med Jimmy som stod längst fram i kön å där vart han kvar. Efter ett par timmar kvar på våran ursprungliga plats så skulle jag gå å hämta en påse med Johans macka som Axe hade men när jag va där framme så tänkte jag att det är ju här man ska stå så jag ringde Johan å sa att han skulle ta sig fram också. Så efter att ha frusit å suttit i regnet i en hyffsad bra köplats så kändes allt betydligt bättre när man kommit till fronten. Strax efter vi kom dit så kom två killar som stod där framme tillbaka från McDonalds med x antal cheeseburgare som delades ut vilket stillade den tilltagande hungern en aning iaf. Inte alltför långt efter denna lilla måltid så slutade det även att regna och solen tittade t o m fram. Och när en bil parkerade på andra sidan vägen, sett från kön, och började lira Metallica i bilstereon så kändes det som om dom sista timmarna gick väldigt snabbt.
Strax före kl 17.00 så var det då dags för insläpp. Som vanligt så påpekar säkerhetsansvariga mer än en gång att man ska gå in på arenan och som vanligt så är det väldigt svårt att bara gå. Det blir en blandning av power-walk, joggning och småspringande. Denna kombination ledde till en plats längst fram vid staketet lite till vänster vilket kändes helt ok (rättare sagt mycket mer än ok). Efter att ha lyssnat lite på en säkerhetsvakt, som stod framför staketet, berätta om hur rökigt det var i "P diddys och Snoop doggy dogg eller vad dom heter"'s loger när dom va i Sverige så gick finska rockgruppen Him in på scenen ungefär kvart i 7. Större delen av publiken längst fram tyckte inte det var så kul och Him tyckte nog inte det var allt för kul heller. Stundtals utbuad och grejer kastades mot scenen (väldigt löjligt och respektlöst tycker jag). Själv har jag inget emot Him, även om jag inte lyssnar så mycket på dom nu som för några år sen, men att dom ska vara förband åt Metallica känns bara så fel. Även om dom försökte genom att bara köra deras röjigare låtar så funkade det helt enkelt inte. Efter 45 minuter var dom klar och drygt en timme efter det så spelades AC/DC's It's a Long Way To the Top i högtalarna och när den tystnade så visste man vad som skulle hända väldigt snart.
To be continued...
Kommentarer
Trackback