Trash Flavored Trash

Artist: Sigur Rós
Titel: Með suð í eyrum við spilum endalaust
Bästa spår: Inní mér syngur vitleysingur, Við spilum endalaust, Festival

Skivan som fick mig att upptäcka detta fantastiska, sagolika, isländska bandet. Hade under en längre tid tänkt kolla upp dom men det hade aldrig blivit av sen släptte dom Með suð í eyrum við spilum endalaust (som typ betyder "med sus i öronen spelar vi i oändllighet") och jag tänkte "nu jävlar". Jag vart inte besviken kan jag säga. Så vacker. Så magnifik. Så kraftfull. Så jävla bra.
Den lekfulla Gobbledigook är en mycket bra inledning på skivan. Sen kommer tre underbara låtar, Inní mér syngur vitleysingur, Góðan daginn, Við spilum endalaust, med den första som den starkaste i trion med så många lager av musik, xylofon, blås och stråkar, och allt annat, så det är nästan på gränsen till för mycket. Men det blir inte för mycket, det blir helt underbart. Efter denna trio kommer absolut bästa låten på skivan, den överjävliga Festival. Drygt 9 minuter magi som inleds med 4 och en halv minut av den vackraste falsett rösten som finns, signerad Jónsi Birgisson. Sedan byggs låten med hjälp av trummor och bas och gitarr och stråkar upp till kanske tidernas bästa sekund i musikhistorien. Efter 7.33 exploderar låten och man får nåt jag vill kalla musikalisk orgasm. Efter detta är resten av skivan lite, lite svagare men minst lika vacker rakt igenom.

P.S. Att få uppleva detta live i somras på Way Out West var sagolikt. Rysningarna när Jonsi sjöng dom första raderna på Svefn-G-Englar var obeskrivliga likaså rysningarna under konfettiregnet på Festival. Festivalens höjdpunkt utan tvekan.