Trash Flavored Trash

För andra dagen i rad så skulle jag, bucklan, opa å laze gå och se Cloverfield som till slut även kom hit till Sveriges sämsta biograf. Igår så var vi dit eftersom det stog att den skulle gå då men när vi skulle köpa biljetterna så sa dom att det strulat i Stockholm och att dom inte hade fått filmen än. Buhu sa vi och gick hem med försäkran om att den var skickad och skulle komma imorrn.
Då kom vi dit ikväll för att äntligen få se den. Men. det gick ju ingetvidare heller, dom hade fått filmen men väldigt sent eller nåt för dom kunde inte visa den nu heller. Så när vi inte fick se ett mystiskt monster inta New York så gick vi hem och såg ett mystiskt monster inta en amerikansk småstad istället:

Frank Darabont's The Mist baserad på Stephen Kings bok.

OBS! SPOILER ALERT

Två gånger tidigare har detta samarbete förekommit och då med mycket goda resultat (The Green Mile & The Shawshank Redemption) men Stephen King-filmatiseringar har ju en vana att inte vara nåt vidare så tredje gången gillt kanske? Japp, tredje gången Frank gör Stephen så blir det inget vidare, kanske för att denna gång handlar det om övernaturligheter och då framförallt monster från en annan dimension.
Kort genomgång: En tät dimma lägger sig över en liten stad men itne vilken dimma som helst för den innehåller otäcka monster, allt från oversized flugor och spindlar till ännu mer oversized monster av nåt slag. Det ena "djuret" dödligare än det andra. En far och hans son fastnar på en mataffär där dom håller sig med en samling människor för att undvika the mist.
Filmen börjar bra, lite styltig dialog men inget man stör sig på, och handlingen drar igång på en gång och man vill veta vad som pågår. Den är bra ända tills första offret skördas av ett par läskiga tentakler. Efter det börjar (film)historiens största kollektiva bortglömnad av logiskt tänkande och common sense. Ingen karaktär i filmen tar rätt beslut alla gör fel på fel vilket gör denna film till den mest frustrerande filmen jag sett. Och det som gjorde mig mest frustrerad var en överkristen brud som predikar om domedagen and what not och lyckas vända dom flesta i affären till sin sida för att sedan skylla allt på och ge sig på the good guys. Har aldrig jublat så mycket till en film som när en av dom goda först sköt "Kristi brud" i magen och sedan när hon ramlat ihop på knä, straight execution med ett fint skott i pannan. Efter det så var det typ bara slutet kvar som, utan att säga allt för mycket, sög riktigt ordentligt. Mitt tips är att när denna kommer på bio så spara pengarna till nåt annat.

4/10