Trash Flavored Trash

Så har den äntligen kommit, Queens of the Stone Age's senaste alster Era Vulgaris. Men vilket antiklimax det vart då, vaknar halv 1 går å kollar posten om skivan har kommit, vilket den hade, går upp igen å ser att jobbet har ringt. Tydligen ville dom att jag skulle komma å jobba så fort som möjligt så då var det bara å pallra sig dit och vänta ytterligare 6 timmar på första Era Vulgaris-lyssningen (jaja jag har hört den flera gånger redan men det är nåt speciellt med riktiga cd:n). Men nu lyssnar jag äntligen på den och tänkte samtidigt skriva en liten kort recension.
När jag hörde 30 sekunder av Sick, Sick, Sick för första gången på qotsa.com så tänkte jag "vad är detta egentligen" men efter att den loopat runt lite så fastnade den. Samma sak gäller med hela Era Vulgaris. Eller samma sak gäller egentligen med alla qotsa-album, jag upptäckte dom pga No One Knows och köpte Songs for the Deaf-albumet men det fastnade aldrig riktigt förrän ett bra tag senare. Sen när Little Sister kom köpte jag även Lullabies to Paralyze och dom två första albumen och samma visa där, det tar ett tag innan deras skivor sätter sig. Men åter till Era Vulgaris, tänkte nästan köra en låt för låt review:

Turning on the Screw - Första låten är en slow, groovy, robotic och väldigt skön låt, inte så mycket mer att säga om den egentligen.

Sick, Sick, Sick - Första singeln. Rockigt, skitigt, svängigt, you name it. Mycket bra efter några lyssningar. Lite Millionaire-känsla. Julian Casablanca från The Strokes medverkar

I'm Designer - Har haft den på hjärnan hela dagen. Lite grann som Turning on the Screw, fast med en helt underbar refräng.

Into the Hollow - Min favoritlåt än så länge. Gjordes först av The Fififf Teeners (Josh Homme och Chirs Goss, dom två har även producerat Era Vulgaris). Rätt lik I Never Came fast bättre hur nu det går till.

Misfit Love - Skön Homme-falsett i verserna tillsammans med riviga gitarrer. Detta är nog skivans svagaste punkt ändå.

Battery Acid - Lite Sick, Sick, Sick 2 nästan. Rått ös.

Make It Wit Chu - En låt från en av Josh's Desert Sessions. En lugn, skön lite halv-bluesig låt med Josh som immiterar Mark Lanegan, typ.

3's & 7's - Andra singeln. Fastnade direkt för riffet och låten. Kan liknas med tidigare Little Sister eller Go With the Flow, Rakt-på-sak-rock. Har lärt mig denna på bas t o m

Suture Up Your Future - Ännu en soft låt. skön, lite dreamy sådär.

River in the Road - Min favorit Mark Lanegan gäst sjunger på denna låt. Och som dom flesta av Mark's QOTSA-låtar så är den riktigt bra. Lite Hangin' Tree känsla

Run, Pig Run - Riktigt bra avslutning. Typisk Queens of the Stone Age-låt på nåt sätt, hur nu nåt kan vara typiskt Queens of the Stone Age.

Skivan som helhet då. Ja det tar ett tag innan den fastnar helt som sagt, men jag gillar den verkligen iaf. Två första låtarna visar väldigt bra hur hela skivan är. Stundtals soft, groovy och stundtals skitig, svängig rock. Josh Homme brukar kalla QotSA för Robot-rock och på Era Vulgaris gör dom verkligen själ för namnet, lite svårt å förklara men när man lyssnar så förstår man (hoppas jag).
Skivan är absolut inte QotSA's bästa album, men det säger mer om deras tidigare skivor än Era Vulgaris för Era Vulgaris är, om än lite svåråtkommlig, riktigt jävla bra.
Lite kuriosa är att det är första gången som det är samma trummis 2 album i rad nämligen Joey Castillo.