really? Really? REALLY?
Eller jag vette fan vad det här är för nånting. Läste lite gamla blogginlägg av någon anledning och fick lite lite lite lust att börja skriva igen. Eller jag har haft lust en längre tid men har dels inte orkat och dels inte velat vara efter och starta en blogg i dessa twitter-tider. Men om jag bara fortsätter på en blogg som startades för 6 år sen så är det väl ingen harm done? Sen är ju frågan om jag verkligen vill påminna folk, och mig själv för den delen, om all skit jag skrivit för tre till sex år sedan? Äh va fan, jag har inget att dölja! Stor risk är dock att detta blir det enda inlägget jag skriver så som sagt vet inte vad det är bra för. En mikroskopisk chans (vilket trots allt är en chans) finns dock att jag börjar blogga igen. Om vad? Ingen aning. Har stundtals kännt att jag borde dra igång min film/musik/spel-blogg igen, vilket kanske kommer hända om inte annat för top 100 låtar 2011, men känner samtidigt att jag inte orkar vara så seriös hela tiden utan vill mest skriva random saker.
Kanske kan det här bli någon slags terapi and boy do I need that tror jag iaf och isf blri det ju både bra för mig och för bloggen. Eller att det skulle bli bra för bloggen är ju ytterst tveksamt men bra för mig kanske och med lite tur så finner någon stackars läsare någon form av lycka i det jag skriver. Vad ska jag skriva om då? Ingen aning men förmodligen ingenting även om jag hoppas att jag kan hitta inspiration och skriva saker igen, random saker lär det bli då förmodligen. Film och musik kanske det blir en del men om jag hittar någon slags ambitions-rush så finns ju chansen att jag kör denna och min film/musik-blogg parallelt. Men nä nu ska vi inte ta i för mycket det här är ju trots allt mest ett inlägg jag skriver efter några öl och med en överhängande ovilja av att inte sova.
Ok för att inte ha någon aning om varför jag skriver här så blev det trots allt ett ganska långt inlägg. Nu ska jag nog sova på saken och se om det här var en onödig idé som ingen kommer veta av eller om jag gör någonting av det hela.
Sov gott!
RIP
ostn.blogg.se
Född - 20 November 2005
Död - 29 December 2008
Nästan tre år, visserligen inte nonstop men ändå. Nu får det hur som helst vara nog. Jag kommer aldrig komma upp i samma bloggarform som under bloggens "glansdagar" så det känns meningslöst att ens försöka hålal igång ostn.blogg.se.
Tack till alla er som tittade förbi och läste mina inlägg av varierande kvalité.
Veckans låt v.53/1
1. Sigur Rós - Festival
2. TV on the Radio - Stork & Owl
3. The Mars Volta - Ouroborous
4. Kings of Leon - Sex on Fire
delad 5. Raconteurs - Salute Your Solution/Kanye West - Love Lockdown
Årets Album 2008: # 1
När både Mars Volta och Metallica kommer med varsin skiva och ingen blir årets album, vilken kan det då vara?
Artist: TV on the Radio
Titel: Dear Science
Bästa spår: Stork & Owl, Golden Age, Lover's Day
.....hmmm.....var ska man börja.
För två år sedan släppte Brooklyn-baserade TV on the Radio sitt andra album Return to Cookie Mountain. Den skivan kom etta på Musikbyråns lista över 2006 års bästa album och jag blev intresserad. Laddade hem skivan, tyckte den va ok men den fastnade inte förrän slutet av förra året då jag plötsligt insåg dess briljans. Jag blev såklart förväntansfull när det började snackas om att ett nytt TVotR-album var på gång. Förväntningarna blev aningen mer skeptiska dock eftter att jag hörde en låt från nya skivan (Dancing Choose) för första gången. Sen kom skivan. Wow. Är det sant? Är den så här fruktansvärt bra? Det tog bara några lyssningar innan jag insåg att detta inte bara var årets album utan det bästa som släppts sedan Mars Volta's debut 2003.
Det unika med TVotR är att ingen låt är den andra lik, for real, och det känns även som att ingen av låtarna är sig lik nästa gång man lyssnar på dom. Man hör nästan alltid nåt nytt varje gång man lyssnar på skivan, det kan vara ett stråkarrangemang där, en syntslinga här eller dylikt. På tal om unik, Tunde Adebimpe och Kyp Malone's röster är out of this world och dom kontrasterar varann utomordentligt.
Jag känner mig i behov av att göra en låt-för-låt nu så...:
Halfway Home - Perfekt inledning. Drivande trummor tillsammans med Adebimpes djupa stämma övergår till refrängen som sjungs i falsett. Sen avslutas den på ett TVotR-ösigt vis. Perfection.
Crying - Arrangemang på arragnemang tillsammans med Kyp Malone's gudomliga falsett-sång gör denna låten superb. Gitarren i versen är sjukt medryckande likaså den avslutande syntslingan tillsammans med ett gäng blåsinstrument.
Dancing Choose - Adebimpe rappar verserna vilket nog var det som fick mig lite skeptisk första gången jag hörde den, men egentligen visar det bara ytterligare en sida av denna grupp. Avslutas även denna med en grymm blås/synt combo.
Stork & Owl - min absoluta favorit på Dear Science. Kyp sjunger den med sån innerlig känsla så det gör ont. Addera ett underbart stråkarrangemang och det är nästan så vackert att man börjar gråta.
Golden Age - En funky och rolig och framförallt mycket bra låt. Återigen ett underbart blås och stråk arrangemang och som gör refrängen fantstisk. Clap your hands!
Family Tree - Ytterligare en så-vacker-så-det-gör-ont-låt. Tunde sjunger den fantastiskt ackompanjerad mestadels av piano.
Red Dress - sjukt bra refräng i denna låt alltså
Love Dog - En sorglig men ack så vacker låt
Shout Me Out - Största favoriten efter dom 3 tidigare nämnda låtarna. Börjar i lungt tempo och har en kraftig avslutning som nästan kan liknas med nåt av U2.
DLZ - Dear Science's "svagaste" spår vilket säger mer om skivan än om just denna låten
Lover's Day - Albumet avslutas perfekt med en marsch i kärlekens tecken
Helt klart årets bästa skiva. Finns egentligen inte en dålig sekund på den, bara 3021 sekunders genialitet.
SF påminner mig om varför jag flyttade.
2 tecknade filmer: lilla spöket laban och Madagascar 2 (så klart med svenskt tal, suck, annars hade jag kunnat sett den om jag sett tvåan)
1 disney barnfilm: Beverly Hills Chihuahua (shudder/vomit)
2 svenska komedier: allt flyter och tur med vädret 2 (bara tanken på den ger mig mardrömmar)
1 hollywood scifi/remake: The Day the earth stood still (hade originalet visats hade jag gått, de här me remakes och återupplivade filmserier börjar gå mig på nerverna)
1 film jag eventuellt skulle kunna se: Australia (Som filmen Titanic skulle varit om inte Titanic var ett fartyg utan en kontinent och hetta Australien, om jag får tro Karin som sett den).
Nä biobesöken får gå på hiatus ett tag tills man kommer ner hit igen.
Årets Album 2008: # 2
Artist: The Mars Volta
Titel: The Bedlam in Goliath
Bästa spår: Ilyena, Wax Simulacra, Ouroborous
Hade den släppts ifjol som det var tänkt så hade mitt favoritbands fjärde skiva blivit 2007 års album. Nu drog det ut på tiden och vart istället det album jag sog mest fram emot 2008. Alla mina förhoppningar inträffades.
Sedan debuten De-Loused in the Comatorium så har varje skiva TMV gjort blivit lite sämre (ytterst marginelt alla 3 är sjukt grymma) men med The Bedlam in Goliath svänger det om igen. Omar har sagt att dom fick en nytändning med nya trummisen Thomas Pridgen och inget ont om den tidigare batteristen John Theodore men jag tror också att bytett är en stor förklaring till denna underbara skiva. Bästa låten på skivan, Ouroborous, innehåller ett sinnesjukt trumspel som visar hur äckligt skicklig denna kille är.
Detta är nog också den ösigaste skivan dom gjort. Aberinkula inleder skivan i full fart från första skivan. Sen kommer en magisk Mars Volta-övergång till andra låten Metatron. Tredje spåret Ilyena inleds med Cedric-sång överöst i effekter, när hans riktiga röst kommer in i samma stund som resten av bandet börjar kräma på är det på nytt Mars Volta-magi. Den inledande kvintetten av låtar når sin kulmen i och med duon Wax Simulacra/Goliath. Efter denna början tappar skivan lite. Torniwuet Man, Cavalettas och framförallt Agadez är dock mycket bra men Askepios som kommer efter den är mest bara konstig (och då är det ändå Mars Volta vi snackar om). Men efter det kommer tidigare nämnda Ouroborous som efter jag såg den live i vintras har blivit min TMV-favorit. Allt är så jävla bra med den.
Jag var ju ganska säker på att detta skulle bli årets skiva och det var det också med tanke på hur grymt bra den är fram till den 22 september....
Årets Album 2008: # 3
Artist: Sigur Rós
Titel: Með suð í eyrum við spilum endalaust
Bästa spår: Inní mér syngur vitleysingur, Við spilum endalaust, Festival
Skivan som fick mig att upptäcka detta fantastiska, sagolika, isländska bandet. Hade under en längre tid tänkt kolla upp dom men det hade aldrig blivit av sen släptte dom Með suð í eyrum við spilum endalaust (som typ betyder "med sus i öronen spelar vi i oändllighet") och jag tänkte "nu jävlar". Jag vart inte besviken kan jag säga. Så vacker. Så magnifik. Så kraftfull. Så jävla bra.
Den lekfulla Gobbledigook är en mycket bra inledning på skivan. Sen kommer tre underbara låtar, Inní mér syngur vitleysingur, Góðan daginn, Við spilum endalaust, med den första som den starkaste i trion med så många lager av musik, xylofon, blås och stråkar, och allt annat, så det är nästan på gränsen till för mycket. Men det blir inte för mycket, det blir helt underbart. Efter denna trio kommer absolut bästa låten på skivan, den överjävliga Festival. Drygt 9 minuter magi som inleds med 4 och en halv minut av den vackraste falsett rösten som finns, signerad Jónsi Birgisson. Sedan byggs låten med hjälp av trummor och bas och gitarr och stråkar upp till kanske tidernas bästa sekund i musikhistorien. Efter 7.33 exploderar låten och man får nåt jag vill kalla musikalisk orgasm. Efter detta är resten av skivan lite, lite svagare men minst lika vacker rakt igenom.
P.S. Att få uppleva detta live i somras på Way Out West var sagolikt. Rysningarna när Jonsi sjöng dom första raderna på Svefn-G-Englar var obeskrivliga likaså rysningarna under konfettiregnet på Festival. Festivalens höjdpunkt utan tvekan.
Årets Album 2008: # 4
Artist: Metallica
Album: Death Magnetic
Bästa spår: That Was Just Your Life, All Nightmare Long, My Apocalypse
Metallica? Bara fyra? Ja faktiskt, mina gamla favorit-rockare har gjort ett riktigt riktigt bra album, don't get me wrong, men det innehåller inte den genialitet som top 3 på listan och framförallt inte som deras tidi...nej jag ska inte jämföra med Master of Puppets och company.
Dom små fragmenten av skivan man fick höra på deras Mission Metallica-sida fram till releasen gav verkligen mersmak och som sagt skivan håller hög klass. Produktionsmässigt bättre än St. Anger men inte helt super. Låtmässigt ibland bättre ibland sämre än St. Anger. Metallica visar iaf att fortfarande kan skriva grymma thrash-låtar i stil med Blackened. My Apocalypse är ett lysande exempel och är tillsammans med All Nightmare Long och That Was Just Your Life, också två fartfyllda låtar, dom bästa på skivan. Däremot har skivan några svaga punkter, framförallt Unforgiven III som inte är helt usel men som för det första saknar en bra refräng och för det andra nog skulle vara bättre om referensen till dom tidigare två Unforgiven-låtarna inte gjorts utan den hetat något annat. Sen är texterna på skivan inte samma Hetfield-klass som jag är van vid, mest märkbart i Broken, Beat & Scarred som textmässigt känns lite Bullet for My Valentine/Trivium-vallpig (no offense). Sen är inte Suicide & Redemption någon Call of Ktulu precis.
Kirk är dock tillbaka med sina solon vilket är mycket välkommet, framförallt när man får spela med på Guitar Hero, och Death Magnetic är en mycket röjig skiva som är kul att lyssna på.
P.S. Bara 4 referenser till deras tidigare alster får väl ses som godkänt ändå.
GOD JUL!
Jul-counter:
Antal chokladkalenderluckor öppnade: 24
Antal julvörtar avverkade: 5-6 stycken
Årets Album 2008: # 5
Artist: Kings of Leon
Titel: Only by the Night
Bästa spår: Closer, Sex on Fire, Use Somebody
Jag började lyssna på Kings of Leon för lite drygt ett år sen tack vare min tjej Karin och har tyckt att deras tidigare skivor varit bra men ingen har riktigt haft det lilla extra. Deras nya skiva har dock det. Inledande Closer är ett underbart intro-spår som följs av 4 låtar som utgör en av dom bästa första halvorna av någon skiva i år. Höjdpunkterna är, förutom Closer, singlarna Sex on Fire, vars refräng helt fantastisk, och übersköna Use Somebody. Efter 5e spåret Manhattan tappar Only by the Night lite momentum, inte för att dom resterande sex låtarna är dåliga, tvärtom tror jag några av dom kommer växa med tiden, men dom kommer inte upp i samma standard som den briljanta inledningen.
P.S. Ska bli riktigt kul att se dom live i Köpenhamn i februari!
Göteborgaren i mig börjar komma fram...
Jag kom på mig själv häromdagen att jag frågade min tjej om hon ville ha coLA (på göteborska) istället för et vanliga COla (som man säger på norrländska). Det är lite roligt/kusligt hur snabbt man som människa anpassar sig.
När blir man stilig?
Tänk efter en pensionerad man t ex kan inte bli kallad något annat stilig (om han inte är ful förståss). Ingen säger att han är sexig, snygg eller något annat sådant. Man säger att han är stilig. Inget ont mot ordet stilig, det är en väldigt fin komplimang, men när går man in i det stadiet där det enda superlativet man kan få höra för sitt utseende är att man är stilig? Får man det på köpet när man pensionerar sig eller är det i och med att man passerar 50-sträcket? När blir man stilig?
Discshop - Webbutiken som letar förbrilt!
Discshop, stället på nätet där jag handlar mestadelen av mina filmer, har under december en julkalender med olika erbjudanden på film och spel. Den 14e så hade dom ett erbjudande på Fallout 3 Collectors Edition för 399 kr (ord pris 799), ett spel jag varit rätt intresserad av och nu med detta pris, och dessutom att det var collectors edition, så kände jag att det bara var att slå till. När jag beställde kl 4 på morgonen den 14e så var det 10 ex kvar av spelet men någon dag efter så fick jag ett mail där det stod att det var slutsålt och dom inte skulle få in fler på lagret. Jag skulle istället få köpa standard editionen av spelet för 349 kr. Det var ju rätt surt eftersom det var just för collectors edition som jag slog till men jag godtog deras erbjudande på standardutgåvan ändå.
Några dagar efter detta så fick jag ett nytt mail där det stod:
Efter ett förbrilt letande i alla våra kanaler har vi nu fått tag i ett parti av Fallout 3 Collectors Edition till Xbox 360 som kommer att anlända till oss imorgon vilket gör att du bör få ditt spel innan jul.
Ett gott besked som gör att jag nu gillar discshop igen och ser nu fram emot spelet med medföljande tillbehör.
Bio gånger tio
I kväll var det mitt 10e biobesök sedan jag flyttade hit för tre och en halv månad sen. Denna gång såg jag och Karin Ghost Town (eller Livet från den andra sidan som är den svenska titeln). En helt ok film om något lite väl hollywodskt-tillrättalagd-romantisk-komediig men med en lysande Ricky Gervais (The Office-David Brent) i huvudrollen som den folkhatande tandläkaren som börjar se döda människor efter att ha varit död själv i 7 minuter.
Jag har alltid velat gå på bio mycket men det dåliga utbudet i övik så vart det inte så ofta, tack o lov då för filmstudion på folkan som visade kvalitetsfilm till ett bra pris. Här kommer, nästan, alla dom filmer man vill se upp på bio, och förhoppningsvis då på Bergakungen som är typ bästa biografen ever framförallt deras VIP-bio som innebär snacks och godis i en loung innan filmen, popcorn och dricka till filmen som avnjuts i superstolar! Detta kostar dubbla det vanliga biljettpriset men det är värt å lyxa till nån gång nu å då. Annars är det rabattkort som gäller, ca 60 kr för en film är inte så farligt ändå.
